Soy el ejemplo vivo de que , en los peores momentos, siempre hay espacio para la esperanza.
Había dejado la universidad presencial en 2001, por desmotivación y aburrimiento y me metí en el voluntariado. No reniego, pero siempre eché de menos la universidad.
Si no lo hubiera hecho, no sería animadora sociocultural ni hubiera hecho cursos de formación, ni talleres que me servirían para hacer integración social.
Pero mi alma siempre será para la filología inglesa a la que volví hace 2 años.
I am living proof that, in the worst of moments, there is always room for hope.
I dropped out of in-person university in 2001, out of lack of motivation and boredom, and got into volunteering. I don't regret it, but I always missed university.
If I hadn't done that, I wouldn't be a socio-cultural activities coordinator, nor would I have taken training courses or workshops that would serve me for social integration.
But my soul will always belong to English philology, which I returned to 2 years ago.
Ich bin der lebende Beweis dafür, dass es in den schlimmsten Momenten immer Raum für Hoffnung gibt.
Ich hatte das Präsenzstudium an der Universität im Jahr 2001 aus mangelnder Motivation und Langeweile abgebrochen und mich dem Ehrenamt zugewandt. Ich bereue es nicht, aber ich habe die Universität immer vermisst.
Hätte ich das nicht getan, wäre ich heute weder Soziokulturanimateurin noch hätte ich Fortbildungen oder Workshops absolviert, die mir für die soziale Integration nützlich sein würden.
Aber meine Seele wird immer der englischen Philologie gehören, zu der ich vor zwei Jahren zurückgekehrt bin.
Je suis la preuve vivante que, dans les pires moments, il y a toujours de la place pour l'espoir.
J'avais quitté l'université en présentiel en 2001, par démotivation et ennui, et m'étais engagée dans le bénévolat. Je ne le regrette pas, mais l'université m'a toujours manqué.
Si je ne l'avais pas fait, je ne serais ni animatrice socioculturelle, ni n'aurais suivi des cours de formation ou des ateliers qui me serviraient pour l'intégration sociale.
Mais mon âme appartiendra toujours à la philologie anglaise, vers laquelle je suis retournée il y a 2 ans
أنا الدليل الحي على أنه في أسوأ اللحظات، توجد دائماً مساحة للأمل.
لقد تركت الجامعة الحضورية في عام 2001 بسبب قلة التحفيز والملل، وانخرطت في العمل التطوعي. أنا لا أندم على ذلك، لكني طالما افتقدت الجامعة.
لو لم أكن فعللك لما كنت منسقة أنشطة اجتماعية وثقافية، ولما حضرت دورات تدريبية أو ورش عمل ساعدتني في مجال الاندماج الاجتماعي.
لكن روحي ستظل دائماً تنتمي إلى فلك اللغة الإنجليزية وآدابها (فيلولوجيا الإنجليزية)، التي عُدتُ إليها قبل عامين.
나는 최악의 순간에도 언제나 희망의 여지가 있다는 것을 보여주는 살아있는 증거입니다.
의욕 상실과 지루함 때문에 2001년에 대면 대학을 그만두고 자원봉사에 뛰어들었습니다. 후회는 하지 않지만, 대학은 늘 그리웠습니다.
그렇게 하지 않았더라면 나는 사회문화 활동 코디네이터가 되지도 못했을 것이고, 사회 통합에 도움이 된 교육 과정이나 워크숍에 참여하지도 못했을 것입니다.
하지만 내 영혼은 언제나 2년 전에 다시 돌아간 영문학(영어학)에 속해 있을 것입니다.
Jag är det levande beviset på att det i de sämsta stunder alltid finns utrymme för hopp.
Jag hoppade av det campusbaserade universitetsstudierna 2001 på grund av bristande motivation och tristess, och engagerade mig i volontärarbete. Jag ångrar mig inte, men jag har alltid saknat universitetet.
Om jag inte hade gjort det skulle jag varken vara sociokulturell aktivitetsledare eller ha gått de utbildningskurser eller workshops som har varit till nytta för mig inom social integration.
Men min själs tillhör alltid den engelska filologin, som jag återvände till för två år sedan.
Eu sou a prova viva de que, nos piores momentos, há sempre espaço para a esperança.
Eu havia deixado a universidade presencial em 2001, por desmotivação e tédio, e fui me dedicar ao voluntariado. Não me arrependo, mas sempre senti falta da universidade.
Se eu não tivesse feito isso, não seria animadora sociocultural nem teria feito cursos de capacitação ou oficinas que me serviriam para a integração social.
Mas minha alma sempre pertencerá à filologia inglesa, à qual retornei há 2 anos.
.
No hay comentarios:
Publicar un comentario