viernes, 21 de agosto de 2026

VIDAS DE MIGRANTES | Cuándo tu comunidad te expulsa

Si hay algo que no se entiende bien es la razón  por la que descendientes de migrantes, o migrantes, son capaces de expulsar a otras  personas  que decidieron  tomar la misma decisión: buscar una vida mejor.

Básicamente,  solo se me ocurre que sean privilegiados, que se han olvidado  de su proceso migratorio y no quieran compartir recursos.

Como especialista en inmigración, a mi me interesa la parte psicológica, y esta me dice a menudo son mecanismos de defensa inconscientes.

Hay una jerarquía: yo ya estaba aquí, una dicotomia: buenos y malos.

If there is one thing that is not well understood, it is why descendants of migrants, or migrants themselves, are capable of expelling other people who decided to make the exact same choice: to seek a better life.

​Basically, the only explanation that comes to my mind is that they are privileged individuals who have forgotten their own migration process and do not want to share resources.

​As an immigration specialist, I am particularly interested in the psychological aspect, which often tells me these are unconscious defense mechanisms.

​There is a hierarchy: "I was here first," and a dichotomy: good vs. bad.

Wenn es etwas gibt, das schwer zu verstehen ist, dann ist es der Grund, warum Nachkommen von Migranten oder Migranten selbst in der Lage sind, andere Menschen zu vertreiben, die genau dieselbe Entscheidung getroffen haben: ein besseres Leben zu suchen.

​Im Grunde fällt mir dazu nur ein, dass es sich um Privilegierte handelt, die ihren eigenen Migrationsprozess vergessen haben und keine Ressourcen teilen wollen.

​Als Einwanderungsspezialist interessiert mich vor allem der psychologische Aspekt, und dieser sagt mir, dass es sich oft um unbewusste Abwehrmechanismen handelt.

​Es gibt eine Hierarchie: „Ich war zuerst hier“, und eine Dichotomie: Gut gegen Böse.

S’il y a bien une chose que l’on a du mal à comprendre, c’est la raison pour laquelle des descendants de migrants, ou des migrants eux-mêmes, sont capables d’expulser d’autres personnes qui ont pris exactement la même décision : chercher une vie meilleure.

​Au fond, la seule explication qui me vient à l’esprit est qu’il s’agit de personnes privilégiées qui ont oublié leur propre parcours migratoire et ne veulent pas partager leurs ressources.

​En tant que spécialiste de l’immigration, c’est l’aspect psychologique qui m’intéresse, et celui-ci me dit qu’il s’agit souvent de mécanismes de défense inconscients.

​Il existe une hiérarchie : « j’étais là avant », et une dichotomie : les bons et les mauvais.

​إن كان هناك شيء يصعب فهمه، فهو السبب الذي يجعل أحفاد المهاجرين، أو المهاجرين أنفسهم، قادرين على طرد أشخاص آخرين قرروا اتخاذ القرار نفسه: البحث عن حياة أفضل.

​في الواقع، الشيء الوحيد الذي يخطر ببالي هو أنهم أشخاص متمتعون بالامتيازات، نسوا رحلة هجرتهم ولا يريدون تقاسم الموارد.

​بصفتي متخصصاً في مجال الهجرة، تهمني الناحية النفسية، وهي تخبرني غالباً أن هذه السلوكيات ما هي إلا آليات دفاع لاواعية.

​هناك تراتب لغوي ومجتمعي: "أنا كنت هنا أولاً"، وازدواجية سائدة: الأخيار والأشرار.

Se c'è una cosa difficile da comprendere, è il motivo per cui i discendenti di migranti, o i migranti stessi, siano capaci di espellere altre persone che hanno preso la loro stessa decisione: cercare una vita migliore.

​In sostanza, l'unica spiegazione che mi viene in mente è che si tratti di persone privilegiate, che hanno dimenticato il proprio percorso migratorio e non vogliono condividere le risorse.

​In qualità di esperto di immigrazione, mi interessa particolarmente l'aspetto psicologico, il quale mi suggerisce che si tratta spesso di meccanismi di difesa inconsci.

​Esiste una gerarchia: "io ero già qui", e una dicotomia: buoni e cattivi.

Om det är något som är svårt att förstå, så är det varför ättlingar till migranter, eller migranter själva, har förmågan att stöta bort andra människor som fattat exakt samma beslut: att söka ett bättre liv.

​Det enda jag kan komma på är i grunden att de är privilegierade personer som har glömt sin egen migrationsprocess och inte vill dela med sig av resurser.

​Som invandringsexpert är jag särskilt intresserad av den psykologiska aspekten, och den säger mig att detta ofta handlar om omedvetna försvarsmekanismer.

​Det finns en hierarki: ”jag var här först”, och en dikotomi: goda mot onda.

​Als er iets is wat moeilijk te begrijpen valt, dan is het wel waarom nakomelingen van migranten, of migranten zelf, in staat zijn om andere mensen te verdrijven die precies dezelfde beslissing hebben genomen: zoeken naar een beter leven.

​Eigenlijk is het enige wat in mij opkomt dat het bevoorrechten zijn die hun eigen migratieproces zijn vergeten en geen middelen willen delen.

​Als immigratiedeskundige ben ik vooral geïnteresseerd in het psychologische aspect, en dat vertelt me dat het vaak om onbewuste verdedigingsmechanismen gaat.

​Er is sprake van een hiërarchie: "ik was hier eerst", en een dichotomie: goed versus kwaad.


 



 

Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior 

MIGRANT LIVES| When Your Community Expels You

If there is one thing that is not well understood, it is why descendants of migrants, or migrants themselves, are capable of expelling other people who decided to make the exact same choice: to seek a better life.

​Basically, the only explanation that comes to my mind is that they are privileged individuals who have forgotten their own migration process and do not want to share resources.

​As an immigration specialist, I am particularly interested in the psychological aspect, which often tells me these are unconscious defense mechanisms.

​There is a hierarchy: "I was here first," and a dichotomy: good vs. bad.


  


Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

domingo, 16 de agosto de 2026

LIBROS DEL MUNDO | de Ovidio a la modernidad

Puede que las obras antiguas no parezcan cosas del pasado, pero te sorprenderás de cosas que te suenen del presente.

Él no hablaba de guerras heroicas, sino de lo que nos mueve a todos hoy:

  • El amor y el desamor: En su obra El arte de amar o en sus Amores, da consejos sobre celos, conquista y rupturas que parecen sacados de Shakespeare.
  • La obsesión por el cambio: Su obra maestra, Las metamorfosis, explora la transformación constante (cuerpos que cambian, pasiones que mutan), reflejando la idea actual de reinventarse a uno mismo. Esto ya lo trató Nietsche.

Perhaps ancient works may not seem like things of the past, but you will be surprised by things that sound familiar to you in the present. He did not speak of heroic wars, but of what moves us all today: 

  • Love and heartbreak: In his work The Art of Love or in his Amores, he gives advice on jealousy, conquest, and breakups that seem taken from Shakespeare.
  •  The obsession with change: His masterpiece, Metamorphoses, explores constant transformation (changing bodies, mutating passions), reflecting the current idea of reinventing oneself. Nietzsche already addressed this.

Alte Werke mögen vielleicht nicht wie Dinge der Vergangenheit wirken, aber Sie werden überrascht sein, wie viele Dinge Ihnen aus der Gegenwart bekannt vorkommen. Er sprach nicht von heldenhaften Kriegen, sondern von dem, was uns heute alle bewegt: 

  • Liebe und Liebeskummer: In seinem Werk Die Ars amatoria oder in seinen Amores gibt er Ratschläge zu Eifersucht, Eroberung und Trennungen, die direkt von Shakespeare zu stammen scheinen. 
  • Die Obsession mit der Veränderung: Sein Meisterwerk Metamorphosen erforscht die ständige Transformation (sich verändernde Körper, mutierende Leidenschaften) und spiegelt damit den heutigen Gedanken wider, sich selbst neu zu erfinden. Nietzsche hat sich damit bereits beschäftigt.
Les œuvres anciennes n'ont peut-être pas l'air d'appartenir au passé, mais vous serez surpris par des choses qui vous sembleront familières aujourd'hui. Il ne parlait pas de guerres héroïques, mais de ce qui nous meut tous aujourd'hui :
  • L'amour et le désamour : Dans son œuvre L'Art d'aimer ou dans ses Amours, il donne des conseils sur la jalousie, la conquête et les ruptures qui semblent tout droit sortis de Shakespeare. 
  • L'obsession du changement : Son chef-d'œuvre, Les Métamorphoses, explore la transformation constante (corps qui changent, passions qui mutent), reflétant l'idée actuelle de se réinventer soi-même. Nietzsche a déjà traité de cela.

قد لا تبدو الأعمال القديمة وكأنها أشياء من الماضي، لكنك ستتفاجئ بأمور تبدو مألوفة لديك في الحاضر. فهو لم يتحدث عن حروب بطولية، بل عما يحركنا جميعاً اليوم:

  • الحب والقطيعة: في عمله فن الهوى أو في قصائده الغرامية، يقدم نصائح حول الغيرة، والاتصال، والانفصالات تبدو وكأنها مأخوذة من شكسبير.
  • هوس التغيير: تحفته الفنية، التحولات، تستكشف التغيير المستمر (أجسام تتغير، عواطف تتحول)، مما يعكس الفكرة الحالية المتمثلة في إعادة إطلاق الذات من جديد. لقد تطرق نيتشه إلى هذا الأمر مسبقاً.


Le opere antiche potrebbero non sembrare cose del passato, ma rimarrai sorpreso dalle cose che ti suonano familiari nel presente. Non parlava di guerre eroiche, ma di ciò che muove tutti noi oggi:

  • L'amore e il disamore: Nella sua opera L'arte di ama o nei suoi Amori, dà consigli su gelosia, conquista e rotture che sembrano presi da Shakespeare. 
  • L'ossessione per il cambiamento: Il suo capolavoro, Le metamorfosi, esplora la trasformazione costante (corpi che cambiano, passioni che mutano), riflettendo l'idea attuale di reinventare se stessi. Nietzsche ne aveva già trattato.


고대 작품들이 과거의 일처럼 보이지 않을지 모르지만, 현재에 익숙하게 들리는 것들에 놀라게 될 것입니다. 그는 영웅적인 전쟁에 대해서가 아니라 오늘날 우리 모두를 움직이는 것에 대해 이야기했습니다:

  • 사랑과 실연: 그의 저서 사랑의 기술이나 아모레스에서 그는 셰익스피어에게서 가져온 듯한 질투, 정복, 이별에 대한 조언을 건네줍니다.
  • 변화에 대한 집착: 그의 걸작 변신 이야기는 끊임없는 변화(변하는 육체, 돌변하는 열정)를 탐구하며, 자신을 재발견한다는 현대적 아이디어를 반영합니다. 니체는 이미 이를 다룬 바 있습니다.


Forntida verk kanske inte verkar höra till det förflutna, men du kommer att bli förvånad över hur mycket som låter bekant i nuet. Han talade inte om heroiska krig, utan om det som rör oss alla i dag: 

  • Kärlek och olycklig kärlek: I sin bok Kärlekskonsten eller i sina Amores ger han råd om svartsjuka, erövring och uppbrott som verkar hämtade från Shakespeare. 
  • Besattheten av förändring: Hans mästerverk Metamorfoser utforskar den ständiga förvandlingen (kroppar som förändras, passioner som muterar), vilket speglar den aktuella tanken om att återuppfinna sig själv. Detta behandlades redan av Nietzsche.

Karya-karya kuno mungkin tidak kelihatan seperti perkara masa lalu, namun anda pasti terkejut dengan perkara yang kedengaran biasa bagi anda pada masa kini. Dia tidak bercakap tentang peperangan yang heroik, tetapi tentang apa yang menggerakkan kita semua hari ini: 

  • Cinta dan putus cinta: Dalam karyanya Seni Mencintai atau dalam Amores, dia memberikan nasihat tentang cemburu, penaklukan, dan perpisahan yang kelihatan seolah-olah diambil daripada Shakespeare. 
  • Obsesi terhadap perubahan: Karya agungnya, Metamorfosis, meneroka transformasi yang berterusan (tubuh yang berubah, nafsu yang bermutasi), mencerminkan idea semasa untuk mencipta semula diri sendiri. Nietzsche telah pun membahaskan hal ini.








Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

BOOKS OF THE WORLD | From Ovid to Modernity

Perhaps ancient works may not seem like things of the past, but you will be surprised by things that sound familiar to you in the present. He did not speak of heroic wars, but of what moves us all today: 

  • Love and heartbreak: In his work The Art of Love or in his Amores, he gives advice on jealousy, conquest, and breakups that seem taken from Shakespeare.
  •  The obsession with change: His masterpiece, "Metamorphoses", explores constant transformation (changing bodies, mutating passions), reflecting the current idea of reinventing oneself. Nietzsche already addressed this.
 

Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration 

sábado, 15 de agosto de 2026

HISTORIAS DESDE EL HORROR| La repatriación forzosa

Imagínen la situación: en tu país no hay oportunidades, por crisis diversas, parte de la población debe migrar. Cruzas mares, océanos o desiertos y te encuentras con que no era el paraíso soñado. Más bien, te encuentras con otro infierno.

Llegar a España supone el inicio del calvario: tres años en situación irregular. Es una estancia. Ahora tu vida depende de otros. Para todo. Pasados estos  años, no hay garantía de nada y te pueden deportar, no a tu país, sino a un tercer país que ni conocen.

Imagining the situation: in your country there are no opportunities, due to diverse crises, part of the population must migrate. You cross seas, oceans, or deserts and find that it was not the dreamed paradise. Rather, you find another hell. Arriving in Spain means the beginning of the ordeal: three years in an irregular situation. It is a stay. Now your life depends on others. For everything. After these years, there is no guarantee of anything and you can be deported, not to your country, but to a third country that you do not even know.

Stellt euch die Situation vor: In eurem Land gibt es aufgrund verschiedener Krisen keine Chancen, ein Teil der Bevölkerung muss migrieren. Ihr überquert Meere, Ozeane oder Wüsten und stellt fest, dass es nicht das erträumte Paradies war. Vielmehr findet ihr eine andere Hölle vor. In Spanien anzukommen bedeutet den Beginn des Leidenswegs: drei Jahre in einer irregulären Situation. Es ist ein Aufenthalt. Jetzt hängt euer Leben von anderen ab. Für alles. Nach diesen Jahren gibt es keine Garantie für irgendetwas und man kann euch abschieben, nicht in euer Land, sondern in ein Drittland, das ihr nicht einmal kennt.

Imaginez la situation : dans votre pays, il n'y a pas d'opportunités, en raison de crises diverses, une partie de la population doit migrer. Vous traversez des mers, des océans ou des déserts et vous découvrez que ce n'était pas le paradis rêvé. Plutôt, vous trouvez un autre enfer. Arriver en Espagne marque le début du calvaire : trois ans en situation irrégulière. C'est un séjour. Maintenant, votre vie dépend des autres. Pour tout. Passées ces années, il n'y a aucune garantie de rien et vous pouvez être expulsé, non pas vers votre pays, mais vers un pays tiers que vous ne connaissez même pas.

تخيلوا الموقف: لا توجد فرص في بلادكم، بسبب أزمات متنوعة، يجب على جزء من السكان الهجرة. تعبرون البحار أو المحيطات أو الصحاري لتجدوا أن الأمر لم يكن الجنة الموعودة. بل تجدون جحيماً آخر. الوصول إلى إسبانيا يعني بداية العذاب: ثلاث سنوات في وضع غير قانوني. إنها إقامة. الآن حياتكم تعتمد على الآخرين. في كل شيء. بعد هذه السنوات، لا توجد أي ضمانات ويمكن ترحيلكم، ليس إلى بلادكم، بل إلى بلد ثالث لا تعرفونه حتى.

Immaginate la situazione: nel vostro paese non ci sono opportunità, a causa di varie crisi, parte della popolazione deve migrare. Attraversate mari, oceani o deserti e scoprite che non era il paradiso sognato. Piuttosto, vi trovate in un altro inferno. Arrivare in Spagna significa l'inizio del calvario: tre anni in situazione irregolare. È un soggiorno. Ora la vostra vita dipende dagli altri. Per tutto. Passati questi anni, non c'ezza alcuna garanzia di nulla e potete essere deportati, non nel vostro paese, ma in un paese terzo che non conoscete nemmeno.

Forestil dig situationen: I dit land er der ingen muligheder på grund af forskellige kriser, og en del af befolkningen er nødt til at migrere. Du krydser have, oceaner eller ørkener og opdager, at det ikke var det drømte paradis. Tværtimod finder du et andet helvede. At ankomme til Spanien betyder begyndelsen på vejen til Golgatha: tre år i en uregelmæssig situation. Det er et ophold. Nu afhænger dit liv af andre. For alt. Efter disse år er der ingen garanti for noget, og du kan blive udvist, ikke til dit land, men til et tredjeland, som du ikke engang kender.

Föreställ dig situationen: i ditt land finns det inga möjligheter, på grund av diverse kriser måste en del av befolkningen migrera. Du korsar hav, oceaner eller öknar och upptäcker att det inte var det drömda paradiset. Snarare möts du av ett annat helvete. Att komma till Spanien innebär början på lidandet: tre år i en oregelbunden situation. Det är en vistelse. Nu beror ditt liv på andra. För allt. Efter dessa år finns det ingen garanti för någonting och du kan bli utvisad, inte till ditt land, utan till ett tredje land som du inte ens känner till.

Wyobraź sobie tę sytuację: w twoim kraju nie ma perspektyw, z powodu różnych kryzysów część populacji musi emigrować. Przemierzasz morza, oceany lub pustynie i odkrywasz, że to nie był wymarzony raj. Co więcej, trafiasz do innego piekła. Przybycie do Hiszpanii oznacza początek męki: trzy lata w sytuacji nieuregulowanej. To pobyt. Teraz twoje życie zależy od innych. Od wszystkiego. Po tych latach nie ma żadnych gwarancji i możesz zostać deportowany, nie do swojego kraju, lecz do trzeciego państwa, którego nawet nie znasz.



 




 


Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

STORIES FROM HORROR | Forced Repatriation

Imagining the situation: in your country there are no opportunities, due to diverse crises, part of the population must migrate. You cross seas, oceans, or deserts and find out  that it was not the dreamed paradise. Rather, you find another hell. Arriving in Spain means the beginning of the ordeal: three years in an irregular situation. It is a stay. Now your life depends on others. For everything. After these years, there is no guarantee of anything and you can be deported, not to your country, but to a third country that you do not even know.



Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration
High Technician in Social integration 

viernes, 14 de agosto de 2026

Menores solos y humanidad a prueba


 



Lo sucedido en Ceuta retrata como nada la ignorancia de la gente.

Primero, el uso indiscriminado de las siglas MENA, que ya está en deshuso por ser criminalizadoras,

Segundo, que lleguen sin acompañamiento no significa que sean huérfanos.

Tercero, si molesta que haya alguien que les cargue su móvil, de de beber o comer es racismo, xenofobia y agorafobia.

Desde una perspectiva jurídica y social, varios de los puntos que menciona recogen aspectos clave que los expertos y organismos de protección de la infancia señalan habitualmente.

Unaccompanied minors, not orphans, and humanity on trial: the reality behind borders versus prejudice

What happened in Ceuta portrays people's ignorance like nothing else. First, the indiscriminate use of the acronym MENA, which is already falling out of use because it is criminalizing. Second, that they arrive without accompaniment does not mean they are orphans. Third, if it bothers anyone that someone charges their phone, gives them something to drink or eat, that is racism, xenophobia, and aporophobia. From a legal and social perspective, several of the points mentioned reflect key aspects that experts and child protection organizations usually point out.

Was in Ceuta passiert ist, porträtiert die Ignoranz der Menschen wie nichts anderes. Erstens, die willkürliche Verwendung des Akronyms MENA, das bereits außer Gebrauch gerät, weil es kriminalisierend wirkt. Zweitens bedeutet die unbegleitete Ankunft nicht, dass sie Waisen sind. Drittens, wenn es jemanden stört, dass jemand ihr Handy auflädt, ihnen zu trinken oder zu essen gibt, ist das Rassismus, Fremdenfeindlichkeit und Aporophobie. Aus juristischer und sozialer Sicht spiegeln mehrere der genannten Punkte Schlüsselaspekte wider, auf die Experten und Kinderschutzorganisationen regelmäßig hinweisen.

Ce qui s'est passé à Ceuta dépeint l'ignorance des gens comme rien d'autre. Premièrement, l'utilisation indifféremment abusive de l'acronyme MENA, qui est déjà en désuétude car criminalisant. Deuxièmement, le fait qu'ils arrivent sans accompagnement ne signifie pas qu'ils sont orphelins. Troisièmement, si cela dérange que quelqu'un charge leur téléphone, leur donne à boire ou à manger, c'est du racisme, de la xénophobie et de l'aporophobie. D'un point de vue juridique et social, plusieurs des points mentionnés reflètent des aspects clés que les experts et les organismes de protection de l'enfance soulignent habituellement.

ما حدث في سبتة يصور جهل الناس بشكل لا يضاهيه شيء. أولاً، الاستخدام العشوائي لاختصار مينا (MENA)، والذي أصبح غير مستخدم لكونه مجرماً. ثانياً، وصولهم بدون مرافقة لا يعني أنهم أيتام. ثالثاً، إذا كان مزعجاً أن يقوم شخص بشحن هواتفهم أو إطعامهم أو سقايتهم، فهذا يعد عنصرية، رهاب الأجانب، ورهاب الفقر. من منظور قانوني واجتماعي، تعكس العديد من النقاط المذكورة جوانب رئيسية يشير إليها عادة الخبراء ومنظمات حماية الطفولة.

Quello che è successo a Ceuta ritrae l'ignoranza della gente come nient'altro. Primo, l'uso indiscriminato dell'acronimo MENA, che è già in disuso perché criminalizzante. Secondo, il fatto che arrivino senza accompagnamento non significa che siano orfani. Terzo, se dà fastidio che qualcuno carichi il loro cellulare, dia loro da bere o da mangiare, questo è razzismo, xenofobia e aporofobia. Da una prospettiva giuridica e sociale, diversi punti menzionati riflettono aspetti chiave che gli esperti e gli organismi di protezione dell'infanzia segnalano abitualmente.

To, co wydarzyło się w Ceucie, jak nic innego ukazuje ignorancję ludzi. Po pierwsze, nieuzasadnione używanie skrótu MENA, który jest już w zaniku, ponieważ stygmatyzuje. Po drugie, fakt, że przybywają bez opieki, nie oznacza, że są sierotami. Po trzecie, jeśli kogoś denerwuje, że ktoś ładuje ich telefon, daje im pić lub jeść, to jest to rasizm, ksenofobia i aporofobia. Z perspektywy prawnej i społecznej kilka ze wspomnianych punktów odzwierciedla kluczowe aspekty, na które regularnie zwracają uwagę eksperti i organizacje ochrony dzieci.

A Ceutában történtek semmi máshoz nem fogható módon mutatják be az emberek tudatlanságát. Először is, a MENA mozaikszó válogatás nélküli használata, amely már kiment a divatból, mivel kriminalizáló jellegű. Másodszor, az, hogy kíséret nélkül érkeznek, nem jelenti azt, hogy árvák. Harmadszor, ha valakit zavar, hogy valaki feltölti a telefonjukat, enni vagy inni ad nekik, az rasszizmus, idegengyűlölet és aporofóbia. Jogi és társadalmi szempontból az említett pontok közül több olyan kulcsfontosságú szempontot tükröz, amelyekre a szakértők és a gyermekvédelmi szervezetek rendszeresen rámutatnak.

Det som hände i Ceuta porträtterar människors ignorans som inget annat. För det första, den urskillningslösa användningen av akronymen MENA, som redan har börjat försvinna eftersom den är kriminaliserande. För det andra betyder det faktum att de anländer utan sällskap inte att de är föräldralösa. För det tredje, om det stör någon att någon laddar deras telefon, ger dem något att dricka eller äta, så är det rasism, främlingsfientlighet och aporofobi. Ur ett juridiskt och socialt perspektiv återspeglar flera av de nämnda punkterna nyckelaspekter som experter och barnskyddsorganisationer brukar peka på.

Det, der skete i Ceuta, skildrer folks ignorans som intet andet. For det første, den udbredte brug af akronymet MENA, som allerede er ved at gå ud af brug, fordi det er kriminaliserende. For det andet betyder det faktum, at de ankommer uden ledsagelse, ikke, at de er foreldreløse. For det tredje, hvis det generer nogen, at der er en, der lader deres telefon op, giver dem noget at drikke eller spise, så er det racisme, fremmedhad og aporofobi. Fra et juridisk og socialt perspektiv afspejler flere af de nævnte punkter nøgleaspekter, som eksperter og børnebeskyttelsesorganisationer sædvanligvis peger på.


Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

MIGRANT LIVES | Not Even the Integrated Ones Accept Them

I read an article featuring an interview with a Sudanese guy who arrived in Ceuta. Imagine the situation: to reach Ceuta, they have to cross several territories that are right in the middle of the desert. He cannot be deported because of the war.

It turns out this guy is a jurist, but xenophobes don't believe it, because their racism, classism, and xenophobia make them believe there are no universities in Africa.

Why are they required to integrate, if later, when they do, they aren't accepted either?





Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration

VIDAS DE MIGRANTES | Ni integrados les aceptan

Leí un artículo en el que entrevistaron a un chico sudanés que llegó  a Ceuta. Imaginen la situación: para llegar a Ceuta tienen que atravesar varios territorios que están en pleno desierto.  No podrán deportarlo por la guerra.

Resulta que este chico es jurista, pero los xenófobos no lo creen, porque su racismo, clasismo y xenofobia les hace creer que en África  no hay universidades.

¿Por qué se les exige integrarse, si luego, cuando lo hacen, tampoco los aceptan? 

I read an article featuring an interview with a Sudanese guy who arrived in Ceuta. Imagine the situation: to reach Ceuta, they have to cross several territories that are right in the middle of the desert. He cannot be deported because of the war.

It turns out this guy is a jurist, but xenophobes don't believe it, because their racism, classism, and xenophobia make them believe there are no universities in Africa.

Why are they required to integrate, if later, when they do, they aren't accepted either?

Ich habe einen Artikel gelesen, in dem ein sudanesischer Junge interviewt wurde, der in Ceuta angekommen ist. Man stelle sich die Situation vor: Um Ceuta zu erreichen, müssen sie mehrere Gebiete durchqueren, die mitten in der Wüste liegen. Wegen des Krieges kann er nicht abgeschoben werden.

Es stellt sich heraus, dass dieser Junge Jurist ist, aber Xenophoben glauben es ihm nicht, weil ihr Rassismus, Klassismus und ihre Fremdenfeindlichkeit sie glauben lassen, dass es in Afrika keine Universitäten gibt.

Warum wird von ihnen verlangt, dass sie sich integrieren, wenn sie dann, wenn sie es tun, trotzdem nicht akzeptiert werden?

J'ai lu un article dans lequel on interviewait un jeune Soudanais arrivé à Ceuta. Imaginez la situation : pour arriver à Ceuta, ils doivent traverser plusieurs territoires qui sont en plein désert. Il ne pourra pas être expulsé à cause de la guerre.

Il se trouve que ce garçon est juriste, mais les xénophobes ne le croient pas, car leur racisme, leur classisme et leur xénophobie leur font croire qu'il n'y a pas d'universités en Afrique.

Pourquoi leur exige-t-on de s'intégrer, si ensuite, lorsqu'ils le font, ils ne sont pas acceptés non plus ?

قراءت مقالاً أُجريت فيه مقابلة مع شاب سوداني وصل إلى سبتة. تخيلوا الموقف: للوصول إلى سبتة، عليهم عبور عدة أراضي تقع في قلب الصحراء. لن يتم ترحيله بسبب الحرب.

يتبين أن هذا الشاب حقوقي، لكن كارهي الأجانب لا يصدقون ذلك، لأن عنصريتهم ونزعتهم الطبقية وكراهيتهم للأجانب تجعلهم يعتقدون أنه لا توجد جامعات في أفريقيا.

لماذا يُطالبون بالاندماج، إذا كانوا لا يُقبَلون لاحقاً حتى عندما يفعلون ذلك؟

Ho letto un articolo in cui è stato intervistato un ragazzo sudanese arrivato a Ceuta. Immaginate la situazione: per arrivare a Ceuta devono attraversare diversi territori che sono in pieno deserto. Non potrà essere espulso a causa della guerra.

Risulta che questo ragazzo è un giurista, ma gli xenofobi non ci credono, perché il loro razzismo, classismo e xenofobia fa loro credere che in Africa non ci siano università.

Perché si esige che si integrino, se poi, quando lo fanno, non vengono comunque accettati?

Przeczytałem artykuł, w którym przeprowadzono wywiad z sudańskim chłopakiem, który dotarł do Ceuty. Wyobraźcie sobie tę sytuację: żeby dotrzeć do Ceuty, muszą przejść przez kilka terytoriów, które znajdują się w samym środku pustyni. Nie będzie można go deportować z powodu wojny.

Okazuje się, że ten chłopak jest prawnikiem, ale ksenofobi w to nie wierzą, ponieważ ich rasizm, klasizm i ksenofobia sprawiają, że uważają, iż w Afryce nie ma uniwersytetów.

Dlaczego wymaga się od nich integracji, skoro potem, kiedy to robią, i tak nie są akceptowani?

Jag läste en artikel där de intervjuade en sudanesisk kille som kom till Ceuta. Föreställ er situationen: för att komma till Ceuta måste de korsa flera territorier som ligger mitt i öknen. Han kommer inte att kunna utvisas på grund av kriget.

Det visar sig att den här killen är jurist, men främlingsfientliga tror inte på det, eftersom deras rasism, klassism och främlingsfientlighet får dem att tro att det inte finns några universitet i Afrika.

Varför krävs det att de integrerar sig, om de sedan, när de gör det, ändå inte blir accepterade?

Saya membaca sebuah artikel yang menemu bual seorang lelaki Sudan yang tiba di Ceuta. Bayangkan situasinya: untuk sampai ke Ceuta, mereka perlu merentasi beberapa wilayah yang berada di tengah-tengah padang pasir. Dia tidak boleh dihantar pulang kerana perang.

Rupa-rupanya lelaki ini seorang ahli undang-undang, tetapi golongan xenofobia tidak mempercayainya, kerana rasisme, klastisisme, dan xenofobia mereka membuatkan mereka percaya bahawa tiada universiti di Afrika.

Mengapa mereka diminta untuk berintegrasi, jika kemudian, apabila mereka melakukannya, mereka tetap tidak diterima?


 




Patricia López Muñoz
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural
Técnico Especialista en Inmigración
Técnico Superior en Integración Social

domingo, 9 de agosto de 2026

BOOKS OF THE WORLD | When Writing Is an Act of Resistance

When a person is torn from their homeland, the written word often becomes the only possible home. Writing from a distance is not only an act of memory, but a form of resistance, of rebuilding identity piece by piece and defying oblivion.

In this episode, I will reflect on how uprooting has given birth to some of the most universal works in history. I will talk about authors who transformed loss into art and the pain of exile into a bridge to the reader.

Will you miss it?



Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration 

LIBROS DEL MUNDO| Cuándo escribir es un acto de resistencia

Cuando una persona es arrancada de su tierra, la palabra escrita suele convertirse en el único hogar posible. Escribir desde la distancia no es solo un acto de memoria, sino una forma de resistencia, de reconstruir la identidad trozo a trozo y de desafiar al olvido.

​En este episodio reflexionaremos sobre cómo el desarraigo ha parido algunas de las obras más universales de la historia. Hablaremos de autores que transformaron la pérdida en arte y el dolor del destierro en un puente hacia el lector.

​¿Te lo vas a perder?

When a person is torn from their homeland, the written word often becomes the only possible home. Writing from a distance is not only an act of memory, but a form of resistance, of rebuilding identity piece by piece and defying oblivion.

In this episode, we will reflect on how uprooting has given birth to some of the most universal works in history. We will talk about authors who transformed loss into art and the pain of exile into a bridge to the reader.

Will you miss it?

Wenn ein Mensch aus seiner Heimat gerissen geschäft wird, wird das geschriebene Wort oft zur einzig möglichen Heimat. Aus der Ferne zu schreiben ist nicht nur ein Akt der Erinnerung, sondern eine Form des Widerstands, der stückweisen Identitätsrekonstruktion und des Trotzens gegen das Vergessen.

In dieser Episode reflektieren wir darüber, wie Vertreibung einige der universellsten Werke der Geschichte hervorgebracht hat. Wir sprechen über Autoren, die Verlust in Kunst und den Schmerz des Exils in eine Brücke zum Leser verwandelt haben.

Wirst du es verpassen?

Lorsqu'une personne est arrachée à sa terre, la mot écrit devient souvent le seul foyer possible. Écrire depuis la distance n'est pas seulement un acte de mémoire, mais une forme de résistance, de reconstruction de l'identité morceau par morceau et de défi à l'oubli.

Dans cet épisode, nous réfléchirons à la manière dont le déracinement a fait naître certaines des œuvres les plus universelles de l'histoire. Nous parlerons d'auteurs qui ont transformé la perte en art et la douleur de l'exil en un pont vers le lecteur.

Vas-tu le rater ?

عندما يُقتلع الإنسان من أرضه، تصبح الكلمة المكتوبة غالبًا الوطن الوحيد الممكن. فالكتابة من على بُعد ليست مجرد فعل ذاكرة، بل هي شكل من أشكال المقاومة، وإعادة بناء الهوية قطعة بقطعة وتحدي النسيان.

في هذه الحلقة، سنتاول كيف أن اقتلاع الجذور قد أثمر عن بعض أعظم الأعمال وأكثرها عالمية في التاريخ. سنتحدث عن مؤلفين حولوا الفقدان إلى فن وألم المنفى إلى جسر نحو القارئ.

هل تفوتك؟

Gdy człowiek zostaje wyrwany ze swojej ziemi, pisane słowo często staje się jedynym możliwym domem. Pisanie z oddalenia to nie tylko akt pamięci, ale forma oporu, odbudowywania tożsamości kawałek po kawałku i przeciwstawiania się zapomnieniu.

W tym odcinku zastanovimy się, jak utrata korzeni zrodziła jedne z najbardziej uniwersalnych dzieł w historii. Porozmawiamy o autorach, którzy przekuli stratę w sztukę, a ból wygnania w pomost do czytelnika.

Przegapisz to?

När en människa rycks bort från sitt land blir det skrivna ordet ofta det enda möjliga hemmet. Att skriva på avstånd är inte bara en minnesakt, utan en form av motstånd, att bygga upp identiteten bit för bit och trotsa glömskan.

I detta avsnitt funderar vi på hur rotlösheten har fött några av historions mest universella verk. Vi kommer att tala om författare som förvandlade förlust till konst och exilets smärta till en bro till läsaren.

Kommer du att missa det?

Wanneer een persoon van zijn grond wordt gerukt, wordt het geschreven woord vaak de enige mogelijke thuis. Schrijven vanuit de verte is niet alleen een daad van geheugen, maar een vorm van verzet, het stukje bij beetje herbouwen van de identiteit en het trotseren van de vergetelheid.

In deze aflevering reflecteren we over hoe ontworteling enkele van de meest universele werken uit de geschiedenis heeft voortgebracht. We praten over auteurs die verlies omzetten in kunst en de pijn van de ballingschap in een brug naar de lezer.

Ga je het missen?

Muntu bikalulu kubumbulibua ku buloba buende, diaku didi diakanyibua didi kusesu kusesu dikala shaku dyonso dyonso. Kusoka patsha kaku ku nyi ku diandi kudi kuikala tshiaku tshipatshila kya lungenyi to, kadi kudi njiya ya kutshimuna, ya kukuata muntu nkatshi nkatshi ne ya kunyanga mwanza.

Mu tshimue tshiakula etshi, netwela meji pa muen sewu muvua diangata buloba bivuile bitumba bia kale bia dikema. Netwula pa bakulu bidi basue bintu bidi biakanyibua bu diangata ne muntu.

Udi ne kusokela?

Wakati mtu anapotolewa kutoka kwenye ardhi yake, neno lililoandikwa mara nyingi huwa ndilo nyumba pekee inayowezekana. Kuandika kutoka mbali sio tu kitendo cha kumbukumbu, bali ni aina ya upinzani, ya kujenga upya utambuzi kipande baada ya kipande na kupinga kusahaulika.

Katika kipindi hiki tutafakari jinsi kung'olewa mizizi kumezaa baadhi ya kazi za ulimwengu wote katika historia. Tutazungumza juu ya waandishi waliogeuza upotevu kuwa sanaa na maumivu ya uhamishoni kuwa daraja kuelekea kwa msomaji.

Je, utakosa?

Uku runas p’ampanmanta qechusqa kaptinqa, qillqasqa simis hukkunataq huklla wasiman t’ikrakun. Karumanta qillqasqaqa manam yuyariynillachu, aswanpas hark’akuyniqmi, kikinpa kawsayninta t’aqan t’aqanpi huñukuy, qonqaymanpas atipaymi.

Kay kuskapi yuyaymanasunchik imaynam sapichasqa kayqa ñawpa pacha aswan tukuypaq ruwasqakunata paqarichisqanmanta. Rimasunchik qillqaqkunamanta, paykunaqa chinkachisqata arte nisqaman t’ikrarqanku, ayqikusqap nanaytañataq ñawiriqman chayana k’ichka t’inkiman t’ikrarqanku.

¿Manachu chinkachinki?


 




Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

sábado, 8 de agosto de 2026

STORIES FROM HORROR | When My Life Began to Change

I dropped out of in-person university in 2001, out of lack of motivation and boredom, and got into volunteering. I don't regret it, but I always missed university.

If I hadn't done that, I wouldn't be a socio-cultural activities coordinator, nor would I have taken training courses or workshops that would serve me for social integration.

But my soul will always belong to English philology, which I returned to 2 years ago.


 
Patricia López Muñoz 
Student of English Studies
High Technician in Sociocultural Animation
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration

HISTORIAS DESDE EL HORROR | Mi vida empezó a cambiar hace 2 años

Soy el ejemplo vivo de que , en los peores momentos,  siempre hay espacio para la esperanza. 

Había dejado la universidad presencial  en 2001, por desmotivación y aburrimiento y me metí en el voluntariado.  No reniego,  pero siempre eché  de menos la universidad. 

Si no lo hubiera hecho, no sería animadora sociocultural ni hubiera hecho cursos de formación,  ni talleres que me servirían para hacer integración social.

Pero mi alma siempre será para la filología inglesa a la que volví  hace 2 años.

I am living proof that, in the worst of moments, there is always room for hope.

I dropped out of in-person university in 2001, out of lack of motivation and boredom, and got into volunteering. I don't regret it, but I always missed university.

If I hadn't done that, I wouldn't be a socio-cultural activities coordinator, nor would I have taken training courses or workshops that would serve me for social integration.

But my soul will always belong to English philology, which I returned to 2 years ago.

Ich bin der lebende Beweis dafür, dass es in den schlimmsten Momenten immer Raum für Hoffnung gibt.

Ich hatte das Präsenzstudium an der Universität im Jahr 2001 aus mangelnder Motivation und Langeweile abgebrochen und mich dem Ehrenamt zugewandt. Ich bereue es nicht, aber ich habe die Universität immer vermisst.

Hätte ich das nicht getan, wäre ich heute weder Soziokulturanimateurin noch hätte ich Fortbildungen oder Workshops absolviert, die mir für die soziale Integration nützlich sein würden.

Aber meine Seele wird immer der englischen Philologie gehören, zu der ich vor zwei Jahren zurückgekehrt bin.

Je suis la preuve vivante que, dans les pires moments, il y a toujours de la place pour l'espoir.

J'avais quitté l'université en présentiel en 2001, par démotivation et ennui, et m'étais engagée dans le bénévolat. Je ne le regrette pas, mais l'université m'a toujours manqué.

Si je ne l'avais pas fait, je ne serais ni animatrice socioculturelle, ni n'aurais suivi des cours de formation ou des ateliers qui me serviraient pour l'intégration sociale.

Mais mon âme appartiendra toujours à la philologie anglaise, vers laquelle je suis retournée il y a 2 ans

أنا الدليل الحي على أنه في أسوأ اللحظات، توجد دائماً مساحة للأمل.

لقد تركت الجامعة الحضورية في عام 2001 بسبب قلة التحفيز والملل، وانخرطت في العمل التطوعي. أنا لا أندم على ذلك، لكني طالما افتقدت الجامعة.

لو لم أكن فعللك لما كنت منسقة أنشطة اجتماعية وثقافية، ولما حضرت دورات تدريبية أو ورش عمل ساعدتني في مجال الاندماج الاجتماعي.

لكن روحي ستظل دائماً تنتمي إلى فلك اللغة الإنجليزية وآدابها (فيلولوجيا الإنجليزية)، التي عُدتُ إليها قبل عامين.

나는 최악의 순간에도 언제나 희망의 여지가 있다는 것을 보여주는 살아있는 증거입니다.

의욕 상실과 지루함 때문에 2001년에 대면 대학을 그만두고 자원봉사에 뛰어들었습니다. 후회는 하지 않지만, 대학은 늘 그리웠습니다.

그렇게 하지 않았더라면 나는 사회문화 활동 코디네이터가 되지도 못했을 것이고, 사회 통합에 도움이 된 교육 과정이나 워크숍에 참여하지도 못했을 것입니다.

하지만 내 영혼은 언제나 2년 전에 다시 돌아간 영문학(영어학)에 속해 있을 것입니다.

Jag är det levande beviset på att det i de sämsta stunder alltid finns utrymme för hopp.

Jag hoppade av det campusbaserade universitetsstudierna 2001 på grund av bristande motivation och tristess, och engagerade mig i volontärarbete. Jag ångrar mig inte, men jag har alltid saknat universitetet.

Om jag inte hade gjort det skulle jag varken vara sociokulturell aktivitetsledare eller ha gått de utbildningskurser eller workshops som har varit till nytta för mig inom social integration.

Men min själs tillhör alltid den engelska filologin, som jag återvände till för två år sedan.

Eu sou a prova viva de que, nos piores momentos, há sempre espaço para a esperança.

Eu havia deixado a universidade presencial em 2001, por desmotivação e tédio, e fui me dedicar ao voluntariado. Não me arrependo, mas sempre senti falta da universidade.

Se eu não tivesse feito isso, não seria animadora sociocultural nem teria feito cursos de capacitação ou oficinas que me serviriam para a integração social.

Mas minha alma sempre pertencerá à filologia inglesa, à qual retornei há 2 anos.

.






Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social

viernes, 7 de agosto de 2026

La crisis infantil en Ceuta


 



La masiva llegada de migrantes a Ceuta ha desbordado los centros de acogida en más de un 2.800%, dejando a cientos de menores no acompañados en la calle.

 1. Peligros para los menores

 - Calle y desprotección: Cientos de niños duermen al raso, en asentamientos o cementerios sin atención básica.

 - Mayor riesgo para las niñas: Inseguridad extrema ante abusos y violencia, lo que ha obligado a habilitar escuelas solo para ellas.

 - Separación familiar: Niños de 10 a 12 años buscan desesperadamente contactar con sus familias en Marruecos.

2. Medidas de traslado

- Ley de Extranjería: Establece la acogida obligatoria y solidaria entre comunidades autónomas.

 - Cuota de reparto: Se fijan 32,6 plazas por cada 100.000 habitantes.

- Trámite urgente: Las ONG exigen agilizar la identificación y derivación, priorizando el interés del menor y la reagrupación familiar si es posible.

Esta crisis migratoria y humanitaria no puede derivar en una crisis de desprotección a la infancia. Garantizar la seguridad, el bienestar y los derechos de cada niño debe ser una responsabilidad compartida de toda la sociedad.

Here are the translations of your text into English, German, French, Arabic, Italian, Polish, Hungarian, Danish, and Swedish, without subheadings between the languages:

The massive arrival of migrants in Ceuta has overwhelmed reception centers by over 2,800%, leaving hundreds of unaccompanied minors on the streets.

1-  Dangers for minors

- Street life and lack of protection: Hundreds of children sleep in the open, in informal settlements, or in cemeteries without basic care.

- Greater risk for girls: Extreme insecurity regarding abuse and violence, which has forced authorities to set up schools specifically for them.

- Family separation: Children aged 10 to 12 are desperately trying to contact their families in Morocco.

2- Relocation measures

- Immigration Law: Establishes mandatory and solidarity-based reception among autonomous communities.

- Quota distribution: Set at 32.6 places per 100,000 inhabitants.

-Urgent procedure: NGOs demand faster identification and referral, prioritizing the best interests of the child and family reunification where possible.

This migratory and humanitarian crisis cannot be allowed to turn into a child protection crisis. Ensuring the safety, well-being, and rights of every child must be a shared responsibility of society as a whole.

Die massive Ankunft von Migranten in Ceuta hat die Aufnahmezentren um mehr als 2.800 % überlastet, sodass Hunderte unbegleitete Minderjährige auf der Straße leben.

 1- Gefahren für Minderjährige

- Leben auf der Straße und mangelnder Schutz: Hunderte Kinder schlafen ohne Grundversorgung im Freien, in Behelfssiedlungen oder auf Friedhöfen.

-Höheres Risiko für Mädchen: Extreme Unsicherheit hinsichtlich Missbrauch und Gewalt, was die Einrichtung von Schulen speziell für sie erforderlich machte.

-Trennung von der Familie: Kinder im Alter von 10 bis 12 Jahren versuchen verzweifelt, Kontakt zu ihren Familien in Marokko aufzunehmen.

2- Verlegungsmaßnahmen

-Einwanderungsgesetz: Legt eine verpflichtende und solidarische Aufnahme zwischen den autonomen Gemeinschaften fest.

-Verteilungsschlüssel: Festgelegt auf 32,6 Plätze pro 100.000 Einwohner.

2-Dringlichkeitsverfahren:  

-Nichtregierungsorganisationen fordern eine schnellere Identifizierung und Weiterleitung, wobei das Wohl des Kindes und die Familienzusammenführung, wo möglich, Vorrang haben.

-Diese Migrations- und humanitäre Krise darf nicht zu einer Krise des Kinderschutzes werden. Die Gewährleistung der Sicherheit, des Wohlbefindens und der Rechte jedes Kindes muss eine gemeinsame Verantwortung der gesamten Gesellschaft sein.

L'arrivée massive de migrants à Ceuta a débordé les centres d'accueil de plus de 2 800 %, laissant des centaines de mineurs non accompagnés dans la rue.

 1- Dangers pour les mineurs

 -La rue et le manque de protection : Des centaines d'enfants dorment à la belle étoile, dans des campements ou des cimetières, sans prise en charge de base.

-Risque accru pour les filles : Extrême insécurité face aux abus et à la violence, ce qui a contraint à aménager des écoles spécialement pour elles.

- Séparation familiale : Des enfants de 10 à 12 ans cherchent désespérément à contacter leur famille au Maroc.

2- Mesures de transfert

-Loi sur l'immigration : Elle établit un accueil obligatoire et solidaire entre les communautés autonomes.

-Quota de répartition : Il est fixé à 32,6 places pour 100 000 habitants.

-Procédure urgente : Les ONG exigent d'accélérer l'identification et la réorientation, en priorisant l'intérêt supérieur de l'enfant et le regroupement familial si possible.

Cette crise migratoire et humanitaire ne doit pas se transformer en une crise de la protection de l'enfance. Garantir la sécurité, le bien-être et les droits de chaque enfant doit être une responsabilité partagée par toute la société.

تسببت التدفّقات الكبيرة للمهاجرين إلى سبتة في تجاوز الطاقة الاستيعابية لمراكز الاستقبال بنسبة أكثر من 2,800%، مما ترك مئات القاصرين غير المرفوقين في الشوارع.

 1-  المخاطر على القاصرين

 - الشارع وغياب الحماية: ينام مئات الأطفال في العراء أو في المستوطنات العشوائية أو المقابر دون رعاية أساسية.

 -مخاطر أكبر على الفتيات: انعدام أمن شديد أمام سوء المعاملة والعنف، مما أدى إلى تخصيص مدارس خاصة بهن.

 - التشتت الأسري: يحاول أطفال تتراوح أعمارهم بين 10 و12 عامًا بشتى الطرق الاتصال بعائلاتهم في المغرب.

 2- إجراءات النقل

 -قانون الأجانب: ينص على الاستقبال الإجباري والتضامني بين المناطق ذاتية الحكم.

 - حصة التوزيع: حددت بـ 32.6 مقعدًا لكل 100,000 نسمة.

 -إجراءات عاجلة: تطالب المنظمات غير الحكومية بتسريع عمليات تحديد الهوية والتوجيه، مع إعطاء الأولوية لمصلحة الطفل العليا وإعادة شمل الأسرة إن أمكن.

لا يمكن أن تتحول هذه الأزمة الهجرية والإنسانية إلى أزمة عدم حماية للطفولة. إن ضمان أمن ورفاهية وحقوق كل طفل يجب أن يكون مسؤولية مشتركة للمجتمع بأكمله.

L'arrivo massiccio di migranti a Ceuta ha sovraccaricato i centri di accoglienza di oltre il 2.800%, lasciando centinaia di minori non accompagnati per strada.

1- Pericoli per i minori:

-Strada e mancanza di protezione: Centinaia di bambini dormono all'aperto, in insediamenti di fortuna o nei cimiteri senza assistenza di base.

-Maggior rischio per le bambine: Estrema insicurezza di fronte ad abusi e violenze, il che ha costretto ad allestire scuole dedicate esclusivamente a loro.

-Separazione familiare: Bambini tra i 10 e i 12 anni cercano disperatamente di contattare le proprie famiglie in Marocco.

2- Misure di trasferimento

- Legge sull'immigrazione: Stabilisce l'accoglienza obbligatoria e solidale tra le comunità autonome.

- Quota di ripartizione: Fissata a 32,6 posti ogni 100.000 abitanti.

- Procedura urgente: Le ONG chiedono di velocizzare l'identificazione e il trasferimento, dando priorità al superiore interesse del minore e al ricongiungimento familiare, se possibile.

Questa crisi migratoria e umanitaria non può trasformarsi in una crisi di mancata protezione dell'infanzia. Garantire la sicurezza, il benessere e i diritti di ogni bambino deve essere una responsabilità condivisa da tutta la società.

Masowy napływ migrantów do Ceuty doprowadził do przepełnienia ośrodków przyjęć o ponad 2800%, pozostawiając setki małoletnich bez opieki na ulicy.

1- Zagrożenia dla małoletnich

-Życie na ulicy i brak ochrony: Setki dzieci śpi pod gołym niebem, w koczowiskach lub na cmentarzach, pozbawione podstawowej opieki.

-Większe ryzyko dla dziewcząt: Skrajne poczucie braku bezpieczeństwa w obliczu nadużyć i przemocy, co wymusiło utworzenie szkół przeznaczonych specjalnie dla nich.

 -Rozłąka z rodziną: Dzieci w wieku od 10 do 12 lat desperacko próbują skontaktować się ze swoimi rodzinami w Maroku.

 2-Środki dotyczące relokacji

1-Ustawa o cudzoziemcach: Nakłada obowiązek solidarnego przyjmowania małoletnich przez wspólnoty autonomiczne.

2-Kwota podziału: Ustala się ją na poziomie 32,6 miejsca na 100 000 mieszkańców.

3-Tryb pilny: Organizacje pozarządowe żądają przyspieszenia identyfikacji i relokacji, stawiając na pierwszym miejscu dobro dziecka oraz, jeśli to możliwe, połączenie z rodziną.

Ten kryzys migracyjny i humanitarny nie może przekształcić się w kryzys braku ochrony dzieci. Zapewnienie bezpieczeństwa, dobrostanu i praw każdego dziecka musi być wspólną odpowiedzialnością całego społeczeństwa.

A migránsok tömeges érkezése Ceutába több mint 2800%-kal túlterhelte a befogadó központokat, így kísérő nélküli kiskorúak százai maradtak az utcán.

1-Veszélyek a kiskorúakra nézve

-Utcai élet és védelem hiánya: Gyermekek százai alszanak a szabad ég alatt, rögtönzött táborokban vagy temetőkben, alapvető ellátás nélkül.

 - Nagyobb kockázat a lányok számára: Rendkívüli bizonytalanság a visszaélésekkel és a erőszakkal szemben, ami miatt kifejezetten számukra kellett iskolákat kialakítani.

- Családok elszakadása: 10–12 éves gyermekek kétségbeesetten próbálják felvenni a kapcsolatot marokkói családjukkal.

 2-  Áthelyezési intézkedések

-Bevándorlási törvény: Kötelező és szolidáris befogadást ír elő az autonóm közösségek között.

- Elosztási kvóta: 100 000 lakosonként 32,6 helyben határozták meg.

-Sürgős eljárás: A civil szervezetek az azonosítás és az áthelyezés felgyorsítását követelik, a gyermek mindenek felett álló érdekét és lehetőség szerint a családegyesítést helyezve előtérbe.

Ez a migrációs és humanitárius válság nem alakulhat át a gyermekvédelem hiányának válságává. Minden gyermek biztonságának, jólétének és jogainak garantálása az egész társadalom közös felelőssége kell, hogy legyen.

Den massive ankomst af migranter til Ceuta har overbelastet modtagelighetscentrene med mere end 2.800 %, hvilket har efterladt hundreder af uledsagede mindregårige på gaden.

1- Farer for mindreårige

1-Gadeliv og mangel på beskyttelse: Hundreder af børn sover under åben himmel, i midlertidige lejre eller på kirkegårde uden grundlæggende pleje.

-Større risiko for piger: Ekstrem utryghed over for misbrug og vold, hvilket har gjort det nødvendigt at oprette skoler specielt til dem.

-Adskillelse fra familien: Børn i alderen 10 til 12 år forsøger desperat at kontakte deres familier i Marokko.

 2- Overførelsesforanstaltninger

-Udlændingeloven: Fastlægger en obligatorisk og solidarisk modtagelse på tværs af de autonome regioner.

- Fordelingskvote: Fastsat til 32,6 pladser pr. 100.000 indbyggere.

-Hasteprocedure: NGO'er kræver hurtigere identifikation og overførsel, hvor barnets tarv og om muligt familiesammenføring prioriteres højest.

Denne migrations- og humanitære krise må ikke blive til en krise for beskyttelsen af børn. At garantere hvert barns sikkerhed, trivsel og rettigheder skal være et fælles ansvar for hele samfundet."

Den massiva ankomsten av migranter till Ceuta har överbelastat mottagningscentrumen med mer än 2 800 %, vilket har lämnat hundratals ensamkommande barn på gatan.

 1- Faror för minderåriga

-Gatliv och avsaknad av skydd: Hundratals barn sover under bar himmel, i tillfälliga läger eller på kyrkogårdar utan grundläggande omsorg.

- Större risk för flickor: Extrem otrygghet inför övergrepp och våld, vilket har tvingat myndigheterna att inrätta skolor särskilt för dem.

- Familjesplittring: Barn i åldern 10 till 12 år försöker desperat kontakta sina familjer i Marocko.

 2- Förflyttningsåtgärder

- Utlänningslagen: Slår fast ett obligatoriskt och solidariskt mottagande mellan de autonoma regionerna.

-Fördelningskvot: Fastställd till 32,6 platser per 100 000 invånare.

-Brådskande handläggning: Ideella organisationer kräver snabbare identifiering och omplacering, med barnets bästa och om möjligt familjeåterförening som högsta prioritet.


Patricia López Muñoz
Estudiante de Estudios Ingleses
Técnico Superior de Animación Sociocultural
Técnico Especialista en Inmigración
Técnico Superior en Integración Social

VIDAS DE MIGRANTES | Cuándo tu comunidad te expulsa

Si hay algo que no se entiende bien es la razón  por la que descendientes de migrantes, o migrantes, son capaces de expulsar a otras  person...