domingo, 30 de agosto de 2026

BOOKS OF THE WORLD| Dylan Thomas, The Thundering Voice of Welsh Poetry

Dylan Thomas (1914-1953) was a Welsh poet and prose writer whose style transformed 20th-century literature through a thunderous, musical use of language. While the dominant trend of his era leaned toward sober social criticism, Thomas rebelled by writing poetry where details come alive as dazzling metaphors. 

His poetry explores life, the passage of time, childhood, and mortality through energy-filled imagery. Thomas's narrative voice was not meant merely to be read; it was built to be recited aloud, turning every verse into a sonic ritual.


 


Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social integration 

LIBROS DEL MUNDO| Dylan Thomas, la voz atronadora de la poesía galesa

Dylan Thomas (1914-1953) fue un poeta y prosista galés cuyo estilo transformó la literatura del siglo XX con un uso atronador y musical del lenguaje. Mientras la corriente dominante de su época se inclinaba hacia la crítica social sobria, Thomas se reveló  escribiendo una poesia donde los detalles a modo de metaforas , destacan.

​Su poesía explora la vida, el paso del tiempo, la infancia y la mortalidad a través de imágenes cargadas de energía. La voz narrativa de Thomas no solo se leía; estaba hecha para ser recitada en voz alta, convirtiendo cada verso en un ritual sonoro.

Dylan Thomas (1914-1953) was a Welsh poet and prose writer whose style transformed 20th-century literature through a thunderous, musical use of language. While the dominant trend of his era leaned toward sober social criticism, Thomas rebelled by writing poetry where details come alive as dazzling metaphors. 

His poetry explores life, the passage of time, childhood, and mortality through energy-filled imagery. Thomas's narrative voice was not meant merely to be read; it was built to be recited aloud, turning every verse into a sonic ritual.

Dylan Thomas (1914–1953) war ein walisischer Dichter und Prosaautor, dessen Stil die Literatur des 20. Jahrhunderts durch einen donnernden, musikalischen Sprachgebrauch transformierte. Während die vorherrschende Strömung seiner Zeit zu nüchterner Sozialkritik neigte, lehnte sich Thomas auf und schrieb eine Poesie, in der Details als umwerfende Metaphern zum Leben erwachen. 

Seine Lyrik erforscht das Leben, den Lauf der Zeit, die Kindheit und die Sterblichkeit durch energiegeladene Bilder. Die erzählerische Stimme von Thomas sollte nicht nur gelesen werden; sie war dafür geschaffen, laut rezitiert zu werden, was jeden Vers in ein Klangritual verwandelte.

Dylan Thomas (1914-1953) était un poète et prosateur gallois dont le style a transformé la littérature du XXe siècle grâce à un usage tonitruant et musical de la langue. Alors que le courant dominant de son époque s'orientait vers une critique sociale sobre, Thomas s'est rebellé en écrivant une poésie où les détails prennent vie à travers des métaphores éblouissantes. 

Sa poésie explore la vie, le passage du temps, l'enfance et la mortalité à travers des images chargées d'énergie. La voix narrative de Thomas ne devait pas seulement être lue ; elle était faite pour être récitée à haute voix, transformant chaque vers en un véritable rituel sonore.

​ديلان توماس (1914-1953) كان شاعراً وكاتباً نثرياً ويلزياً غير أسلوبه وجه الأدب في القرن العشرين من خلال استخدام هادر وموسيقي للغة. وبينما كان التيار السائد في عصره يميل نحو النقد الاجتماعي الرزين، تمرد توماس بتأليف شعر تدب فيه التفاصيل بالحياة على شكل استعارات مذهلة. يستكشف شعره الحياة، ومضي الوقت، والطفولة، والفناء من خلال صور مفعمة بالحيوية. 

لم تكن النبرة السردية لتوماس مجرد نصوص تُقرأ، بل صيغت لتُلقى بصوت عالٍ، محولة كل بيت شعري إلى طقس الصدى والتنغيم.

Dylan Thomas (1914-1953) è stato un poeta e prosatore gallese il cui stile ha trasformato la letteratura del XX secolo attraverso un uso tonante e musicale del linguaggio. Mentre la corrente dominante della sua epoca propendeva per una sobria critica sociale, Thomas si ribellò scrivendo una poesia in cui i dettagli prendono vita sotto forma di metafore folgoranti. 

La sua poesia esplora la vita, il trascorrere del tempo, l'infanzia e la mortalità attraverso immagini cariche di energia. La voce narrativa di Thomas non era fatta solo per essere letta; era creata per essere recitata ad alta voce, trasformando ogni verso in un rituale sonoro.

딜런 토머스(1914-1953)는 우레와 같은 음악적 언어 사용으로 20세기 문학을 변화시킨 웨일스의 시인이자 산문가였습니다. 당대의 주류 사조가 엄숙한 사회 비판으로 기울어 있던 반면, 토머스는 눈부신 은유를 통해 세부 요소들이 살아 숨 쉬는 시를 쓰며 반기를 들었습니다. 

그의 시는 에너지가 넘치는 이미지를 통해 삶, 시간의 흐름, 유년 시절, 그리고 죽음을 탐구합니다. 토머스의 서사적 목소리는 단순히 읽히기 위한 것이 아니었습니다. 그것은 소리 내어 낭송되도록 만들어졌으며, 모든 시구를 소리의 의식으로 탈바꿈시켰습니다.

Filí agus scríbhneoir próis Breatnach ab ea Dylan Thomas (1914-1953) a d'athraigh litríocht an 20ú céad le húsáid glórach, cheolmhar na teanga. Le linn don phríomhshruth ina linn a bheith ag claonadh chuig cáineadh sóisialta stuama, rinne Thomas ceannairc trí fhilíocht a scríobh ina dtagann sonraí chun beatha mar mheafair iontacha. 

Scrúdaíonn a chuid filíochta an bheatha, imeacht na haimsire, an óige agus an bás trí íomháíocht atá lán d'fhuinneamh. Ní chun go léifí amháin a bhí guth narrative Thomas; cruthaíodh é le go n-aithrisófaí os ard é, ag déanamh deasghnáth fuaime de gach véarsa.

Bardd a chantor rhyddiaith o Gymru oedd Dylan Thomas (1914-1953) y newidiodd ei steil lenyddiaeth y 2ain ganrif trwy ddefnydd taranllyd a cheddorol o'r iaith. Tra bod prif ffrwd ei gyfnod yn gogwyddo tuag at feirniadaeth gymdeithasol sofr, fe wrthryfelodd Thomas trwy ysgrifennu barddoniaeth lle mae manylion yn dod i fywyd fel metafforau syfrdanol. 

Mae ei farddoniaeth yn archwilio bywyd, treigl amser, meithrinod a marwoldeb trwy ddelweddau sy'n llawn ynni. Nid oedd llais narrative Thomas wedi'i fwriadu i'w ddarllen yn unig; fe'i adeiladwyd i'w lefaru'n uchel, gan droi pob pennill yn ddefod sain.


 

 

Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

sábado, 29 de agosto de 2026

Hablando de libros


 

Si tuvieras que elegir una sola obra de tu autor o autora favorit@ para llevarte a una isla desierta, ¿cuál sería y por qué?

If you had to choose just one work by your favourite author to take to a deserted island, which one would it be and why?

Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

 

HISTORIAS DESDE EL HORROR | ¿Cómo se pudo caer en el infierno?

Durante décadas nos hemos agarrado a una noción reconfortante: la de que la educación, el arte y la cultura son nuestro escudo definitivo contra la barbarie. Sin embargo, el siglo XX se encargó de destrozar ese mito. El caso de Alemania —la cuna de Goethe, Kant, Beethoven y la Bauhaus— sigue siendo el recordatorio más inquietante de cómo una de las sociedades más instruidas, cultas y avanzadas del planeta pudo despeñarse por el pozo del odio colectivo.

¿Cómo se produce semejante colapso moral? No ocurre de la noche a la mañana, ni requiere que la gente pierda de golpe la inteligencia. Basta con que alguien sepa manipular con precisión sus miedos y emociones más primarias.

For decades, we’ve clung to a comforting belief: that culture, art, and education are our ultimate shield against barbarism. But the 20th century shattered that illusion. Look at Germany—the cradle of Goethe, Kant, Beethoven, and the Bauhaus. It stands as a chilling reminder that even the most enlightened, sophisticated society on earth can slide into collective hatred.

So how does a civilization lose its moral compass? It doesn’t happen overnight, and it doesn't mean people suddenly lose their minds. It just takes someone clever enough to weaponize their deepest fears.

Jahrelang haben wir uns an die beruhigende Vorstellung geklammert, dass Bildung, Kunst und Kultur uns automatisch vor dem Absturz ins Barbarische bewahren. Die Geschichte des 20. Jahrhunderts hat dieses Denkmodell jedoch radikal widerlegt. Das Beispiel Deutschlands – ausgerechnet die Heimat von Goethe, Kant, Beethoven und dem Bauhaus – zeigt auf erschreckende Weise, wie eine der gebildetsten und fortschrittlichsten Gesellschaften der Welt im kollektiven Hass versinken konnte.

Wie ist ein solcher moralischer Verfall möglich? Das geschieht weder von heute auf morgen, noch verlieren die Menschen dabei ihren Verstand. Es reicht völlig aus, gezielt an ihren Grundängsten anzusetzen.

Pendant des décennies, nous nous sommes bercés d'une illusion réconfortante : l'instruction, la culture et l'art nous préserveraient à jamais de la barbarie. Le XXe siècle est venu balayer cette certitude. Le cas de l'Allemagne — la patrie de Goethe, Kant, Beethoven et du Bauhaus — reste à ce titre un rappel dérangeant : même la société la plus cultivée et la plus avancée au monde peut basculer dans la haine collective.

Comment explique-t-on un tel effondrement moral ? Cela ne se produit pas du jour au lendemain, et il ne s'agit pas d'une perte soudaine d'intelligence. Il suffit simplement de manipuler les émotions les plus enfouies d'un peuple.

عقوداً طويلة ونحن نتمسك بفكره مريحة مفادها أن التعليم والفن والمعرفة هي حصننا المنيع ضد البربرية. غير أن أحداث القرن العشرين جاءت لتنسف هذا الافتراض تماماً. فتجربة ألمانيا — مهد غوته وكانط وبيتهوفن والباوهاوس — تظل شبيهاً بإنذار مرعب كيف لمجتمع من أكثر مجتمعات الأرض ثقافة وعلماً وتقدماً أن يسقط في غياهب الكراهية الجماعية.

فكيف ينهار الميزان الأخلاقي بهذا الشكل؟ الأمر لا يحدث فجأة، ولا يتطلب أن يفقد الناس عقولهم؛ بل يكفي فقط التلاعب بعواطفهم ومخاوفهم الأساسية.

Per decenni ci siamo cullati in un'idea rassicurante: che la cultura, l'arte e l'istruzione bastassero a proteggerci dalla barbarie. Eppure, la storia del Novecento ha smentito brutalmente questa convinzione. Il caso della Germania — la patria di Goethe, Kant, Beethoven e della Bauhaus — resta il monito più inquietante di come una delle società più colte e progredite del pianeta sia potuta sprofondare nell'odio collettivo.

Come si arriva a un simile crollo morale? Non accade dall'oggi al domani, né serve che la gente smetta di ragionare: basta saper manipolare le sue paure più profonde.

Przez dziesięciolecia żyliśmy w wygodnym przekonaniu, że edukacja, sztuka i szeroko pojęta kultura stanowią niezawodną tarczę przed barbarzyństwem. Historia XX wieku brutalnie jednak zweryfikowała ten mit. Niemcy — ojczyzna Goethego, Kanta, Beethovena i Bauhausu — to do dziś najbardziej wstrząsający przykład tego, jak jedno z najbardziej wykształconych i rozwiniętych społeczeństw na świecie mogło stoczyć się w otchłań zbiorowej nienawiści.

Jak dochodzi do tak głębokiego upadku moralnego? To nie dzieje się z dnia na dzień i nie wymaga wcale, by ludzie nagle stracili rozum. Wystarczy umiejętna manipulacja ich podstawowymi emocjami.

I årtionden har vi klamrat oss fast vid en trösterik tanke: att bildning, konst och kunskap utgör ett säkert skydd mot barbari. Men 2000-talets historia visade hur skör den tanken faktiskt är. Tyskland — Goethes, Kants, Beethovens och Bauhaus hemland — står kvar som en obehaglig påminnelse om hur ett av världens mest bildade och utvecklade samhällen kunde falla rakt ner i ett kollektivt hat.

Hur sker ett sådant moraliskt sammanbrott? Det händer inte över en natt, och det kräver inte att folk slutar tänka. Det räcker med att någon lär sig att spela på deras mest grundläggande känslor.

Berdekad-dekad kita memegang kepercayaan yang menenangkan: bahawa pendidikan, seni, dan ilmu pengetahuan adalah benteng utama kita daripada kebiasaan liar. Namun, sejarah abad ke-20 membuktikan betapa rapuhnya andaian itu. Lihat sahaja Jerman — tanah air Goethe, Kant, Beethoven, dan Bauhaus. Ia menjadi peringatan paling menakutkan tentang bagaimana sebuah masyarakat yang paling berpendidikan dan maju di dunia boleh terjerumus ke dalam jurang kebencian kolektif.

Bagaimanakah keruntuhan moral sebegini boleh berlaku? Ia tidak terjadi dalam sekelip mata, dan tidak memerlukan masyarakat hilang akal fikiran; cukuplah sekadar emosi asas mereka dimanipulasi dengan licik.

수십 년 동안 우리는 교육과 예술, 지식이 우리를 야만성으로부터 지켜줄 것이라는 위안을 품고 살았습니다. 하지만 20세기의 역사는 그 생각이 얼마나 부질없는지를 적나라하게 보여주었습니다. 괴테, 칸트, 베토벤, 바우하우스의 나라였던 독일의 사례는 세계에서 가장 교양 있고 선진화된 사회조차 어떻게 집단적 증오의 심연으로 추락할 수 있는지를 보여주는 가장 섬뜩한 경고로 남아 있습니다.

이러한 도덕적 붕괴는 어떻게 일어나는 걸까요? 그것은 하룻밤 사이에 이루어지지도, 대중이 갑자기 지능을 잃어서 발생하지도 않습니다. 그저 사람들 마음속 가장 근본적인 감정을 교묘하게 이용하는 것만으로도 충분합니다.


 




 

Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

STORIES FROM HORROR | How Could We Fall into Hell?

For decades, we’ve clung to a comforting belief: that culture, art, and education are our ultimate shield against barbarism. But the 20th century shattered that illusion. Look at Germany—the cradle of Goethe, Kant, Beethoven, and the Bauhaus. It stands as a chilling reminder that even the most enlightened, sophisticated society on earth can slide into collective hatred.

So how does a civilization lose its moral compass? It doesn’t happen overnight, and it doesn't mean people suddenly lose their minds. It just takes someone clever enough to weaponize their deepest fears.



 

Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration 

viernes, 28 de agosto de 2026

VIDAS DE MIGRANTES | Cuándo te mandan a un pais tercero

El envío de migrantes a terceros países —conocido formalmente como la externalización de fronteras— se ha convertido en una de las propuestas más debatidas de la política migratoria actual.

¿En qué consiste?

Un país traslada a solicitantes de asilo o migrantes irregulares a un tercer Estado para que este procese sus solicitudes o los acoja de manera temporal o definitiva, a cambio de compensaciones financieras o acuerdos bilaterales.

El debate en dos visiones:

  • A favor: Sus defensores sostienen que desincentiva las redes de tráfico de personas, reduce la presión sobre los sistemas de acogida locales y agiliza los trámites administrativos.
  •  En contra: Organizaciones de derechos humanos y juristas advierten sobre el riesgo de vulnerar el principio de non-refoulement (no devolución), la falta de garantías procesales y las condiciones precarias en los países receptores.

Más allá del cálculo político, el modelo plantea una pregunta fundamental: ¿es una solución pragmática a un desafío global o una forma de trasladar la responsabilidad migratoria a terceros?

Sending migrants to a third country—known as border outsourcing—has become one of the most debated proposals in current migration policy.

​What does it consist of?

A country transfers asylum seekers or irregular migrants to a third state so that it processes their applications or hosts them temporarily or permanently, in exchange for financial compensation or bilateral agreements.

​The debate in two views:

  • ​In favor: Proponents argue that it discourages human trafficking networks, reduces pressure on local reception systems, and speeds up administrative procedures.
  • Against: Human rights organizations and legal experts warn of the risk of violating the principle of non-refoulement (non-refoulement), the lack of procedural guarantees, and precarious conditions in recipient countries.

​Beyond political calculations, the model raises a fundamental question: is it a pragmatic solution to a global challenge or a way of shifting migration responsibility to third parties?

Die Überstellung von Migranten in einen Drittstaat – formell als Auslagerung von Grenzen bekannt – ist zu einem der am heftigsten diskutierten Vorschläge der aktuellen Migrationspolitik geworden.

​Worum geht es dabei?

Ein Land überstellt Asylsuchende oder unreguläre Migranten in einen Drittstaat, damit dieser ihre Anträge bearbeitet oder sie vorübergehend bzw. dauerhaft aufnimmt – im Gegenzug für finanzielle Kompensationen oder bilaterale Abkommen.

​Die Debatte in zwei Perspektiven:

  • ​Dafür: Befürworter argumentieren, dass dies Schleusernetzwerke entmutigt, den Druck auf die lokalen Aufnahmesysteme verringert und Verwaltungsverfahren beschleunigt.
  • Dagegen: Menschenrechtsorganisationen und Juristen warnen vor dem Risiko, den Grundsatz des Non-Refoulement (Nichtrückweisung) zu verletzen, sowie vor fehlenden verfahrensrechtlichen Garantien und prekären Bedingungen in den Aufnahmeländern.

​Jenseits des politischen Kalküls wirft dieses Modell eine fundamentale Frage auf: Handelt es sich um eine pragmatische Lösung für eine globale Herausforderung oder um eine Möglichkeit, die Verantwortung für Migration auf Dritte zu verlagern?

L'envoi de migrants vers un pays tiers — formellement appelé externalisation des frontières — est devenu l'une des propositions les plus débattues de la politique migratoire actuelle.

​En quoi cela consiste-t-il ?

Un pays transfère des demandeurs d'asile ou des migrants en situation irrégulière vers un État tiers afin que celui-ci traite leurs demandes ou les accueille de manière temporaire ou définitive, en échange de compensations financières ou d'accords bilatéraux.

​Le débat sous deux angles :

  • ​Pour : Ses partisans soutiennent que cela décourage les réseaux de trafic d'êtres humains, réduit la pression sur les systèmes d'accueil locaux et accélère les démarches administratives.
  • ​Contre : Les organisations de défense des droits humains et les juristes mettent en garde contre le risque de violer le principe de non-refoulement (non-refoulement), l'absence de garanties procédurales et les conditions précaires dans les pays d'accueil.

​Au-delà du calcul politique, ce modèle pose une question fondamentale : s'agit-il d'une solution pragmatique à un défi mondial ou d'une manière de transférer la responsabilité migratoire à des tiers 

يُعتبر إرسال المهاجرين إلى دولة ثالثة — والمعروف رسمياً بالنقل الخارجي لإدارة الحدود — أحد أكثر المقترحات إثارة للجدل في السياسة الهجرة الحالية.

​ماذا يعني ذلك؟تقوم دولة بنقل طالبي اللجوء أو المهاجرين غير النظاميين إلى دولة ثالثة لمعالجة طلباتهم أو استضافتهم بشكل مؤقت أو دائم، مقابل تعويضات مالية أو اتفاقيات ثنائية.

​النقاش من منظورين:

  • ​المؤيدون: يرى المؤيدون أن هذا الإجراء يثبط شبكات تهريب البشر، ويخفف الضغط عن أنظمة الاستقبال المحلية، ويسرع الإجراءات الإدارية.
  • ​المعارضون: تحذر منظمات حقوق الإنسان والفقهاء القانونيون من خطر انتهاك مبدأ عدم الإعادة القسرية (non-refoulement)، وغياب الضمانات الإجرائية، والظروف الهشة في الدول المستقبِلة.

​بعيداً عن الحسابات السياسية، يطرح هذا النموذج سؤالاً جوهرياً: هل هو حل براغماتي لتحدٍ عالمي، أم طريقة لنقل مسؤولية الهجرة إلى أطراف ثالثة؟

L'invio di migranti in un paese terzo — formalmente noto come esternalizzazione delle frontiere — è diventato una delle proposte più dibattute della politica migratoria attuale.

​In cosa consiste?

Un paese trasferisce richiedenti asilo o migranti irregolari in uno Stato terzo affinché quest'ultimo gestisca le loro richieste o li accolga in modo temporaneo o definitivo, in cambio di compensazioni finanziarie o accordi bilaterali.

​Il dibattito in due visioni:

  • ​A favore: I sostenitori affermano che disincentiva le reti di traffico di esseri umani, riduce la pressione sui sistemi di accoglienza locali e velocizza le pratiche amministrative.
  • Contro: Le organizzazioni per i diritti umani e i giuristi mettono in guardia sul rischio di violare il principio di non-refoulement (non-respingimento), sulla mancanza di garanzie procedurali e sulle condizioni precarie nei paesi riceventi.

​Al di là del calcolo politico, il modello pone una domanda fondamentale: si tratta di una soluzione pragmatica a una sfida globale o di un modo per trasferire la responsabilità migratoria a terzi?

Het overbrengen van migranten naar een derde land — formeel bekend als de uitbesteding van grenzen — is een van de meest besproken voorstellen in het huidige migratiebeleid geworden.

​Wat houdt het in?

Een land verplaatst asielzoekers of onregelmatige migranten naar een derde staat zodat deze hun aanvragen verwerkt of hen tijdelijk dan wel definitief opvangt, in ruil voor financiële compensaties of bilaterale overeenkomsten.

​Het debat vanuit twee perspectieven:

  • ​Voorstanders: Voorstanders stellen dat het mensensmokkelnetwerken ontmoedigt, de druk op lokale opvangsystemen vermindert en administratieve procedures versnelt.
  • Tegenstanders:Mensenrechtenorganisaties en juristen waarschuwen voor het risico op schending van het beginsel van non-refoulement (niet-terugwijzing), het gebrek aan procedurele waarborgen en de precaire omstandigheden in de ontvangende landen.

​Lopen de politieke berekeningen voorbij, dan roept dit model een fundamentele vraag op: is dit een pragmatische oplossing voor een wereldwijde uitdaging of een manier om de migratieverantwoordelijkheid af te schuiven op derden?

Overførslen af migranter til et tredjeland — formelt kendt som udlicitering af grænser — er blevet et af de mest debatterede forslag i den nuværende migrationspolitik.

​Hvad går det ud på?

Et land overfører asylansøgere eller uregelmæssige migranter til en tredjestat, for at denne kan behandle deres ansøgninger eller huse dem midlertidigt eller permanent, i bytte for økonomisk kompensation eller bilaterale aftaler.

​Debatten fra to vinkler:

  • ​For: Tilhængere hævder, at det afskrækker menneskesmuglernetværk, reducerer presset på lokale modtagelsessystemer og fremskynder administrative procedurer.
  • ​Imod: Menneskerettighedsorganisationer og jurister advarer om risikoen for at krænke non-refoulement-princippet, manglen på retssikkerhedsgarantier og de usikre forhold i modtagerlandene.

​Ud over de politiske beregninger rejser denne model et grundlæggende spørgsmål: er det en pragmatisk løsning på en global udfordring eller en måde at skubbe migrationsansvaret over på tredjeparter?

Siirtolaisten lähettämisestä kolmanteen maahan — virallisesti tunnettu rajavalvonnan ulkoistamisena — on tullut yksi nykyisen maahanmuuttopolitiikan kiistellyimmistä ehdotuksista.

​Mistä siinä on kyse?

Maa siirtää turvapaikanhakijoita tai luvattomia siirtolaisia kolmanteen valtioon, jotta tämä käsittelisi heidän hakemuksensa tai ottaisi heidät vastaan väliaikaisesti tai pysyvästi taloudellista korvausta tai kahdenvälisiä sopimuksia vastaan.

​Keskustelu kahdesta näkökulmasta:

  • ​Puolesta: Kannattajat väittävät sen vähentävän ihmissalakuljetusverkostojen houkuttelevuutta, keventävän paikallisten vastaanottojärjestelmien painetta ja nopeuttavan hallinnollisia menettelyjä.
  • Vastaan: Ihmisoikeusjärjestöt ja juristit varoittavat non-refoulement-periaatteen (palautuskielto) rikkomisen riskistä, oikeusturvatakuiden puutteesta ja turvattomista olosuhteista vastaanottomaissa.

​Poliittisten laskelmien lisäksi tämä malli nostaa esiin perustavanlaatuisen kysymyksen: onko kyseessä pragmaattinen ratkaisu globaaliin haasteeseen vai keino siirtää maahanmuuttovastuu kolmansille osapuolille?



 




 

Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

MIGRANT LIVES | When a Migrant Is Sent to a Third Country

Sending migrants to a third country—known as border outsourcing—has become one of the most debated proposals in current migration policy.

​What does it consist of?

A country transfers asylum seekers or irregular migrants to a third state so that it processes their applications or hosts them temporarily or permanently, in exchange for financial compensation or bilateral agreements.

​The debate in two views:

  • ​In favor: Proponents argue that it discourages human trafficking networks, reduces pressure on local reception systems, and speeds up administrative procedures.
  • Against: Human rights organizations and legal experts warn of the risk of violating the principle of non-refoulement (non-refoulement), the lack of procedural guarantees, and precarious conditions in recipient countries.

​Beyond political calculations, the model raises a fundamental question: is it a pragmatic solution to a global challenge or a way of shifting migration responsibility to third parties?




Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration 




domingo, 23 de agosto de 2026

LIBROS DEL MUNDO| Libros prohibidos: Del III Reich a las cancelaciones de hoy

Durante el régimen nazi (1933-1945), la literatura fue sometida a una purga ideológica violenta. Bajo el concepto de arte degenerado, el III Reich no solo persiguió a los creadores, sino que intentó borrar físicamente cualquier pensamiento contrario a su doctrina.

Cualquier novela o ensayo que cuestionara el militarismo, defendiera el pacifismo o abordara la diversidad sexual y social, te convertía en carne de campo de concentración  

Lo que tiene delito, y es risible, es que, en la España actual, ayuntamientos o al rechazo social en redes cancelen o suspendan obras de teatro.Hoy en día, aunque una obra sea cancelada en un festival municipal o retirada de un colegio , sigue estando al alcance del público en librerías e internet.

During the Nazi regime (1933-1945), literature was subjected to a violent ideological purge. Under the concept of degenerate art, the Third Reich not only persecuted creators, but attempted to physically erase any thought contrary to its doctrine. Any novel or essay that questioned militarism, defended pacifism, or addressed sexual and social diversity turned you into concentration camp fodder. What is outrageous, and even laughable, is that in today's Spain, city councils or social media backlash cancel or suspend plays. Nowadays, even if a play is cancelled at a local festival or removed from a school, it remains accessible to the public in bookstores and on the internet.

Während des Nazi-Regimes (1933–1945) wurde die Literatur einer gewaltsamen ideologischen Säuberung unterzogen. Unter dem Begriff der entarteten Kunst verfolgte das Dritte Reich nicht nur Kulturschaffende, sondern versuchte auch, jedes ihrer Doktrin widersprechende Denken physisch auszulöschen. Jede Roman- oder Essayzeile, die den Militarismus hinterfragte, den Pazifismus verteidigte oder sexuelle und gesellschaftliche Vielfalt thematisierte, machte einen zum Kugel- oder Lagerfutter für Konzentrationslager. Was eine Schande und zugleich lächerlich ist, ist, dass im heutigen Spanien Gemeindeverwaltungen oder die Ablehnung in den sozialen Netzwerken Theaterstücke absagen oder aussetzen. Heutzutage bleibt ein Werk, selbst wenn es bei einem kommunalen Festival abgesagt oder aus einer Schule entfernt wird, für die Öffentlichkeit in Buchhandlungen und im Internet zugänglich.

Pendant le régime nazi (1933-1945), la littérature a été soumise à une purge idéologique violente. Sous le concept d'art dégénéré, le Troisième Reich n'a pas seulement persécuté les créateurs, il a tenté d'effacer physiquement toute pensée contraire à sa doctrine. Tout roman ou essai qui remettait en question le militarisme, défendait le pacifisme ou abordait la diversité sexuelle et sociale vous transformait en chair à camp de concentration. Ce qui est scandaleux, et tout à fait risible, c'est que dans l'Espagne actuelle, des municipalités ou le rejet social sur les réseaux annulent ou suspendent des pièces de théâtre. Aujourd'hui, même si une œuvre est annulée lors d'un festival municipal ou retirée d'une école, elle reste à la disposition du public dans les librairies et sur internet.

​خلال النظام النازي (1933-1945)، خضعت الأدبيات لتطهير أيديولوجي عنيف. وتحت مفهوم "الفن المنحط"، لم يكتفِ الرايخ الثالث بمالحقة المبدعين، بل حاول محو أي الفكر يخالف عقيدته بشكل مادي. أية رواية أو مقالة تشكك في النزعة العسكرية، أو تدافع عن السلام، أو تتناول التنوع الجنسي والاجتماعي، كانت تجعل صاحبها وقوداً لمخيمات الاعتقال. وما يعد جريمة، ومثيراً للضحك في الوقت نفسه، هو أن المجالس البلدية أو الرفض الاجتماعي عبر شبكات التواصل في إسبانيا اليوم يلغون أو يعلقون أعمالاً مسرحية. في يومنا هذا، حتى لو تم إلغاء عمل ما في مهرجان بلدي أو سحبه من مدرسته، فإنه يظل في متناول الجمهور في المكتبات وعلى شبكة الإنترنت.

Κατά τη διάρκεια του ναζιστικού καθεστώτος (1933-1945), η λογοτεχνία υποβλήθηκε σε μια βίαιη ιδεολογική κάθαρση. Υπό την έννοια της παρακμιακής τέχνης, το Τρίτο Ράιχ όχι μόνο καταδίωξε τους δημιουργούς, αλλά προσπάθησε να διαγράψει φυσικά κάθε σκέψη αντίθετη με το δόγμα του. Κάθε μυθιστόρημα ή δοκίμιο που αμφισβητούσε τον στρατοκρατισμό, υπερασπιζόταν τον ειρηνισμό ή καταπιανόταν με τη σεξουαλική και κοινωνική ποικιλομορφία, σε καθιστούσε τροφή για τα στρατόπεδα συγκέντρωσης. Αυτό που είναι εξοργιστικό, και ταυτόχρονα γελοίο, είναι ότι στην σημερινή Ισπανία, δημοτικά συμβούλια ή η κοινωνική απόρριψη στα μέσα κοινωνικής δικτύωσης ακυρώνουν ή αναστέλλουν θεατρικά έργα. Σήμερα, ακόμη και αν ένα έργο ακυρωθεί σε ένα δημοτικό φεστιβάλ ή αφαιρεθεί από ένα σχολείο, παραμένει προσβάσιμο στο κοινό στα βιβλιοπωλεία και στο διαδίκτυο.

Podczas reżimu nazistowskiego (1933–1945) literatura została poddana gwałtownej czystce ideologicznej. Pod pojęciem sztuki zdegenerowanej Trzecia Rzesza nie tylko prześladowała twórców, ale próbowała fizycznie wymazać wszelką myśl sprzeczną z jej doktryną. Każda powieść lub esej kwestionujący militaryzm, broniący pacyfizmu czy poruszający temat różnorodności seksualnej i społecznej sprawiał, że stawało się mięsem armatnim dla obozów koncentracyjnych. To, co jest skandaliczne i wręcz śmieszne, to fakt, że we współczesnej Hiszpanii władze gminne lub presja społeczna w sieci odwołują lub zawieszają spektakle teatralne. Dziś, nawet jeśli sztuka zostanie odwołana na lokalnym festiwalu lub usunięta ze szkoły, nadal pozostaje dostępna dla publiczności w księgarniach i w internecie.


 

 


Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

BOOKS OF THE WORLD| Forbidden Books: From the Third Reich to Today's Cancellations

During the Nazi regime (1933-1945), literature was subjected to a violent ideological purge. Under the concept of degenerate art, the Third Reich not only persecuted creators, but attempted to physically erase any thought contrary to its doctrine. Any novel or essay that questioned militarism, defended pacifism, or addressed sexual and social diversity turned you into concentration camp fodder. 


What is outrageous, and even laughable, is that in today's Spain, city councils or social media backlash cancel or suspend plays. Nowadays, even if a play is cancelled at a local festival or removed from a school, it remains accessible to the public in bookstores and on the internet.

 

Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration 

sábado, 22 de agosto de 2026

STORIES FROM HORROR | Otti Berger's Story

Today I bring you one of the most tragic stories from 1930s Germany. Otti Berger's story. 

​Otti Berger was a key figure in the Bauhaus weaving workshop, where she stood out not only as a brilliant student, but also as a materials researcher, patent designer, and professor.

​When the Nazis came to power, she fled to the United Kingdom, but Otti, who was Jewish, did not speak English and was also deaf, making it impossible for her to integrate. She returned home to Croatia to care for her mother.

​Otti Berger met a tragic and unjust end. She was murdered at the Auschwitz concentration camp in 1944.


 

Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration 

HISTORIAS DESDE EL HORROR | Otti Berger, la tejedora de la Bauhaus

Hoy les traigo una de las historias  más trágicas ocurrida en la Alemania de los años 30. Otti Berger

Otti Berger fue una figura clave del taller de tejeduría de la Bauhaus, donde destacó no solo como estudiante brillante, sino como investigadora de materiales, diseñadora de patentes y profesora. 

Cuando llegaron los nazis huyó  al Reino  Unido, pero Otti, que era judía, no hablaba inglés y además era sorda, por lo que no pudo integrarse. Volvió  a casa, a cuidar de su madre, en Croacia. 

Otti Berger tuvo un final trágico e injusto. Fue asesinada en el campo de concentración de Auschwitz en 1944.

Today I bring you one of the most tragic stories from 1930s Germany. Otti Berger.

​Otti Berger was a key figure in the Bauhaus weaving workshop, where she stood out not only as a brilliant student, but also as a materials researcher, patent designer, and professor.

​When the Nazis came to power, she fled to the United Kingdom, but Otti, who was Jewish, did not speak English and was also deaf, making it impossible for her to integrate. She returned home to Croatia to care for her mother.

​Otti Berger met a tragic and unjust end. She was murdered at the Auschwitz concentration camp in 1944.

Heute bringe ich Ihnen eine der tragischsten Geschichten aus dem Deutschland der 1930er Jahre. Otti Berger.

​Otti Berger war eine Schlüsselfigur in der Weberei-Werkstatt des Bauhauses, wo sie sich nicht nur als brillante Studentin, sondern auch als Materialforscherin, Patentdesignerin und Lehrerin auszeichnete.

​Als die Nationalsozialisten an die Macht kamen, floh sie nach Großbritannien, aber Otti, die Jüdin war, sprach kein Englisch und war zudem taub, sodass sie sich nicht integrieren konnte. Sie kehrte nach Hause nach Kroatien zurück, um ihre Mutter zu pflegen.

​Otti Berger nahm ein tragisches und ungerechtes Ende. Sie wurde 1944 im Konzentrationslager Auschwitz ermordet.

Aujourd'hui, je vous apporte l'une des histoires les plus tragiques survenues dans l'Allemagne des années 1930. Otti Berger.

​Otti Berger était une figure clé de l'atelier de tissage du Bauhaus, où elle s'est distinguée non seulement comme une étudiante brillante, mais aussi comme chercheuse en matériaux, designer de brevets et professeure.

​Lorsque les nazis sont arrivés, elle s'est enfuie au Royaume-Uni, mais Otti, qui était juive, ne parlait pas anglais et était également sourde, ce qui l'a empêchée de s'intégrer. Elle est retournée chez elle, en Croatie, pour s'occuper de sa mère.

​Otti Berger a connu une fin tragique et injuste. Elle a été assassinée au camp de concentration d'Auschwitz en 1944.

​اليوم أشارككم واحدة من أكثر القصص مأساوية في ألمانيا خلال ثلاثينيات القرن الماضي. أوتي بيرغر.

​كانت أوتي بيرغر شخصية محورية في ورشة النسيج بـ "باوهاوس"، حيث برزت ليس فقط كطالبة بارعة، بل أيضاً كباحثة في المواد، ومصممة براءات اختراع، ومدرسة.

​عندما وصل النازيون إلى السلطة، هربت إلى المملكة المتحدة، لكن أوتي، التي كانت يهودية، لم تكن تتحدث الإنجليزية وكانت صماء أيضاً، مما منعها من الاندماج. فعادت إلى وطنها في كرواتيا لرعاية والدتها.

​كانت نهاية أوتي بيرغر مأساوية وظالمة؛ حيث قُتلت في معتقل أوشفيتز عام 1944.

Oggi vi racconto una delle storie più tragiche dell'Germania degli anni '30. Otti Berger.

​Otti Berger è stata una figura chiave del laboratorio di tessitura della Bauhaus, dove si è distinta non solo come studentessa brillante, ma anche come ricercatrice di materiali, designer di brevetti e professoressa.

​Quando arrivarono i nazisti fuggì nel Regno Unito, ma Otti, che era ebrea, non parlava inglese ed era anche sorda, motivo per cui non riuscì a integrarsi. Tornò a casa, in Croazia, per accudire la madre.

​Otti Berger ha avuto una fine tragica e ingiusta. È stata assassinata nel campo di concentramento di Auschwitz nel 1944.

​Danas vam donosim jednu od najtragičnijih priča iz Njemačke 1930-ih godina. Otti Berger.

Otti Berger bila je ključna figura u tkalačkoj radionici Bauhausa, gdje se istaknula ne samo kao briljantna studentica, već i kao istraživačica materijala, dizajnerica patenata i profesorica.

​Kada su došli nacisti, pobjegla je u Ujedinjeno Kraljevstvo, ali Otti, koja je bila Židovka, nije govorila engleski i bila je gluha, zbog čega se nije mogla integrirati. Vratila se kući u Hrvatsku kako bi se brinula o svojoj majci.

​Otti Berger imala je tragičan i nepravedan kraj. Ubijena je u koncentracijskom logoru Auschwitz 1944. godine.

Idag ger jag er en av de mest tragiska historias från 1930-talets Tyskland. Otti Berger.

​Otti Berger var en nyckelfigur i Bauhaus vävverkstad, där hon utmärkte sig inte bara som en brillant student, utan också som materialforskare, patentdesigner och lärare.

​När nazisterna kom flydde hon till Storbritannien, men Otti, som var judinna, talade inte engelska och var dessutom döv, vilket gjorde det omöjligt för henne att integreras. Hon återvände hem till Kroatien för att ta hand om sin mor.

​Otti Berger fick ett tragiskt och orättvist slut. Hon mördades i koncentrationslägret Auschwitz 1944.

오늘 1930년대 독일에서 일어난 가장 비극적인 이야기 중 하나를 소개합니다. 오티 베르거(Otti Berger).

​오티 베르거는 바우하우스 직조 공방의 핵심 인물로, 뛰어난 학생이었을 뿐만 아니라 재료 연구가, 특허 디자이너, 교수로서도 명성을 날렸습니다.

​나치가 정권을 잡자 그녀는 영국으로 피신했지만, 유대인이었던 오티는 영어를 할 줄 몰랐고 청각 장애가 있어 적응하지 못했습니다. 결국 어머니를 간호하기 위해 고향인 크로아티아로 돌아갔습니다.

​오티 베르거는 비극적이고 불의한 최후를 맞이했습니다. 그녀는 1944년 아우슈비츠 수용소에서 살해당했습니다.





  


Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

viernes, 21 de agosto de 2026

VIDAS DE MIGRANTES | Cuándo tu comunidad te expulsa

Si hay algo que no se entiende bien es la razón  por la que descendientes de migrantes, o migrantes, son capaces de expulsar a otras  personas  que decidieron  tomar la misma decisión: buscar una vida mejor.

Básicamente,  solo se me ocurre que sean privilegiados, que se han olvidado  de su proceso migratorio y no quieran compartir recursos.

Como especialista en inmigración, a mi me interesa la parte psicológica, y esta me dice a menudo son mecanismos de defensa inconscientes.

Hay una jerarquía: yo ya estaba aquí, una dicotomia: buenos y malos.

If there is one thing that is not well understood, it is why descendants of migrants, or migrants themselves, are capable of expelling other people who decided to make the exact same choice: to seek a better life.

​Basically, the only explanation that comes to my mind is that they are privileged individuals who have forgotten their own migration process and do not want to share resources.

​As an immigration specialist, I am particularly interested in the psychological aspect, which often tells me these are unconscious defense mechanisms.

​There is a hierarchy: "I was here first," and a dichotomy: good vs. bad.

Wenn es etwas gibt, das schwer zu verstehen ist, dann ist es der Grund, warum Nachkommen von Migranten oder Migranten selbst in der Lage sind, andere Menschen zu vertreiben, die genau dieselbe Entscheidung getroffen haben: ein besseres Leben zu suchen.

​Im Grunde fällt mir dazu nur ein, dass es sich um Privilegierte handelt, die ihren eigenen Migrationsprozess vergessen haben und keine Ressourcen teilen wollen.

​Als Einwanderungsspezialist interessiert mich vor allem der psychologische Aspekt, und dieser sagt mir, dass es sich oft um unbewusste Abwehrmechanismen handelt.

​Es gibt eine Hierarchie: „Ich war zuerst hier“, und eine Dichotomie: Gut gegen Böse.

S’il y a bien une chose que l’on a du mal à comprendre, c’est la raison pour laquelle des descendants de migrants, ou des migrants eux-mêmes, sont capables d’expulser d’autres personnes qui ont pris exactement la même décision : chercher une vie meilleure.

​Au fond, la seule explication qui me vient à l’esprit est qu’il s’agit de personnes privilégiées qui ont oublié leur propre parcours migratoire et ne veulent pas partager leurs ressources.

​En tant que spécialiste de l’immigration, c’est l’aspect psychologique qui m’intéresse, et celui-ci me dit qu’il s’agit souvent de mécanismes de défense inconscients.

​Il existe une hiérarchie : « j’étais là avant », et une dichotomie : les bons et les mauvais.

​إن كان هناك شيء يصعب فهمه، فهو السبب الذي يجعل أحفاد المهاجرين، أو المهاجرين أنفسهم، قادرين على طرد أشخاص آخرين قرروا اتخاذ القرار نفسه: البحث عن حياة أفضل.

​في الواقع، الشيء الوحيد الذي يخطر ببالي هو أنهم أشخاص متمتعون بالامتيازات، نسوا رحلة هجرتهم ولا يريدون تقاسم الموارد.

​بصفتي متخصصاً في مجال الهجرة، تهمني الناحية النفسية، وهي تخبرني غالباً أن هذه السلوكيات ما هي إلا آليات دفاع لاواعية.

​هناك تراتب لغوي ومجتمعي: "أنا كنت هنا أولاً"، وازدواجية سائدة: الأخيار والأشرار.

Se c'è una cosa difficile da comprendere, è il motivo per cui i discendenti di migranti, o i migranti stessi, siano capaci di espellere altre persone che hanno preso la loro stessa decisione: cercare una vita migliore.

​In sostanza, l'unica spiegazione che mi viene in mente è che si tratti di persone privilegiate, che hanno dimenticato il proprio percorso migratorio e non vogliono condividere le risorse.

​In qualità di esperto di immigrazione, mi interessa particolarmente l'aspetto psicologico, il quale mi suggerisce che si tratta spesso di meccanismi di difesa inconsci.

​Esiste una gerarchia: "io ero già qui", e una dicotomia: buoni e cattivi.

Om det är något som är svårt att förstå, så är det varför ättlingar till migranter, eller migranter själva, har förmågan att stöta bort andra människor som fattat exakt samma beslut: att söka ett bättre liv.

​Det enda jag kan komma på är i grunden att de är privilegierade personer som har glömt sin egen migrationsprocess och inte vill dela med sig av resurser.

​Som invandringsexpert är jag särskilt intresserad av den psykologiska aspekten, och den säger mig att detta ofta handlar om omedvetna försvarsmekanismer.

​Det finns en hierarki: ”jag var här först”, och en dikotomi: goda mot onda.

​Als er iets is wat moeilijk te begrijpen valt, dan is het wel waarom nakomelingen van migranten, of migranten zelf, in staat zijn om andere mensen te verdrijven die precies dezelfde beslissing hebben genomen: zoeken naar een beter leven.

​Eigenlijk is het enige wat in mij opkomt dat het bevoorrechten zijn die hun eigen migratieproces zijn vergeten en geen middelen willen delen.

​Als immigratiedeskundige ben ik vooral geïnteresseerd in het psychologische aspect, en dat vertelt me dat het vaak om onbewuste verdedigingsmechanismen gaat.

​Er is sprake van een hiërarchie: "ik was hier eerst", en een dichotomie: goed versus kwaad.


 



 

Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior 

MIGRANT LIVES| When Your Community Expels You

If there is one thing that is not well understood, it is why descendants of migrants, or migrants themselves, are capable of expelling other people who decided to make the exact same choice: to seek a better life.

​Basically, the only explanation that comes to my mind is that they are privileged individuals who have forgotten their own migration process and do not want to share resources.

​As an immigration specialist, I am particularly interested in the psychological aspect, which often tells me these are unconscious defense mechanisms.

​There is a hierarchy: "I was here first," and a dichotomy: good vs. bad.


  


Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

domingo, 16 de agosto de 2026

LIBROS DEL MUNDO | de Ovidio a la modernidad

Puede que las obras antiguas no parezcan cosas del pasado, pero te sorprenderás de cosas que te suenen del presente.

Él no hablaba de guerras heroicas, sino de lo que nos mueve a todos hoy:

  • El amor y el desamor: En su obra El arte de amar o en sus Amores, da consejos sobre celos, conquista y rupturas que parecen sacados de Shakespeare.
  • La obsesión por el cambio: Su obra maestra, Las metamorfosis, explora la transformación constante (cuerpos que cambian, pasiones que mutan), reflejando la idea actual de reinventarse a uno mismo. Esto ya lo trató Nietsche.

Perhaps ancient works may not seem like things of the past, but you will be surprised by things that sound familiar to you in the present. He did not speak of heroic wars, but of what moves us all today: 

  • Love and heartbreak: In his work The Art of Love or in his Amores, he gives advice on jealousy, conquest, and breakups that seem taken from Shakespeare.
  •  The obsession with change: His masterpiece, Metamorphoses, explores constant transformation (changing bodies, mutating passions), reflecting the current idea of reinventing oneself. Nietzsche already addressed this.

Alte Werke mögen vielleicht nicht wie Dinge der Vergangenheit wirken, aber Sie werden überrascht sein, wie viele Dinge Ihnen aus der Gegenwart bekannt vorkommen. Er sprach nicht von heldenhaften Kriegen, sondern von dem, was uns heute alle bewegt: 

  • Liebe und Liebeskummer: In seinem Werk Die Ars amatoria oder in seinen Amores gibt er Ratschläge zu Eifersucht, Eroberung und Trennungen, die direkt von Shakespeare zu stammen scheinen. 
  • Die Obsession mit der Veränderung: Sein Meisterwerk Metamorphosen erforscht die ständige Transformation (sich verändernde Körper, mutierende Leidenschaften) und spiegelt damit den heutigen Gedanken wider, sich selbst neu zu erfinden. Nietzsche hat sich damit bereits beschäftigt.
Les œuvres anciennes n'ont peut-être pas l'air d'appartenir au passé, mais vous serez surpris par des choses qui vous sembleront familières aujourd'hui. Il ne parlait pas de guerres héroïques, mais de ce qui nous meut tous aujourd'hui :
  • L'amour et le désamour : Dans son œuvre L'Art d'aimer ou dans ses Amours, il donne des conseils sur la jalousie, la conquête et les ruptures qui semblent tout droit sortis de Shakespeare. 
  • L'obsession du changement : Son chef-d'œuvre, Les Métamorphoses, explore la transformation constante (corps qui changent, passions qui mutent), reflétant l'idée actuelle de se réinventer soi-même. Nietzsche a déjà traité de cela.

قد لا تبدو الأعمال القديمة وكأنها أشياء من الماضي، لكنك ستتفاجئ بأمور تبدو مألوفة لديك في الحاضر. فهو لم يتحدث عن حروب بطولية، بل عما يحركنا جميعاً اليوم:

  • الحب والقطيعة: في عمله فن الهوى أو في قصائده الغرامية، يقدم نصائح حول الغيرة، والاتصال، والانفصالات تبدو وكأنها مأخوذة من شكسبير.
  • هوس التغيير: تحفته الفنية، التحولات، تستكشف التغيير المستمر (أجسام تتغير، عواطف تتحول)، مما يعكس الفكرة الحالية المتمثلة في إعادة إطلاق الذات من جديد. لقد تطرق نيتشه إلى هذا الأمر مسبقاً.


Le opere antiche potrebbero non sembrare cose del passato, ma rimarrai sorpreso dalle cose che ti suonano familiari nel presente. Non parlava di guerre eroiche, ma di ciò che muove tutti noi oggi:

  • L'amore e il disamore: Nella sua opera L'arte di ama o nei suoi Amori, dà consigli su gelosia, conquista e rotture che sembrano presi da Shakespeare. 
  • L'ossessione per il cambiamento: Il suo capolavoro, Le metamorfosi, esplora la trasformazione costante (corpi che cambiano, passioni che mutano), riflettendo l'idea attuale di reinventare se stessi. Nietzsche ne aveva già trattato.


고대 작품들이 과거의 일처럼 보이지 않을지 모르지만, 현재에 익숙하게 들리는 것들에 놀라게 될 것입니다. 그는 영웅적인 전쟁에 대해서가 아니라 오늘날 우리 모두를 움직이는 것에 대해 이야기했습니다:

  • 사랑과 실연: 그의 저서 사랑의 기술이나 아모레스에서 그는 셰익스피어에게서 가져온 듯한 질투, 정복, 이별에 대한 조언을 건네줍니다.
  • 변화에 대한 집착: 그의 걸작 변신 이야기는 끊임없는 변화(변하는 육체, 돌변하는 열정)를 탐구하며, 자신을 재발견한다는 현대적 아이디어를 반영합니다. 니체는 이미 이를 다룬 바 있습니다.


Forntida verk kanske inte verkar höra till det förflutna, men du kommer att bli förvånad över hur mycket som låter bekant i nuet. Han talade inte om heroiska krig, utan om det som rör oss alla i dag: 

  • Kärlek och olycklig kärlek: I sin bok Kärlekskonsten eller i sina Amores ger han råd om svartsjuka, erövring och uppbrott som verkar hämtade från Shakespeare. 
  • Besattheten av förändring: Hans mästerverk Metamorfoser utforskar den ständiga förvandlingen (kroppar som förändras, passioner som muterar), vilket speglar den aktuella tanken om att återuppfinna sig själv. Detta behandlades redan av Nietzsche.

Karya-karya kuno mungkin tidak kelihatan seperti perkara masa lalu, namun anda pasti terkejut dengan perkara yang kedengaran biasa bagi anda pada masa kini. Dia tidak bercakap tentang peperangan yang heroik, tetapi tentang apa yang menggerakkan kita semua hari ini: 

  • Cinta dan putus cinta: Dalam karyanya Seni Mencintai atau dalam Amores, dia memberikan nasihat tentang cemburu, penaklukan, dan perpisahan yang kelihatan seolah-olah diambil daripada Shakespeare. 
  • Obsesi terhadap perubahan: Karya agungnya, Metamorfosis, meneroka transformasi yang berterusan (tubuh yang berubah, nafsu yang bermutasi), mencerminkan idea semasa untuk mencipta semula diri sendiri. Nietzsche telah pun membahaskan hal ini.








Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

BOOKS OF THE WORLD | From Ovid to Modernity

Perhaps ancient works may not seem like things of the past, but you will be surprised by things that sound familiar to you in the present. He did not speak of heroic wars, but of what moves us all today: 

  • Love and heartbreak: In his work The Art of Love or in his Amores, he gives advice on jealousy, conquest, and breakups that seem taken from Shakespeare.
  •  The obsession with change: His masterpiece, "Metamorphoses", explores constant transformation (changing bodies, mutating passions), reflecting the current idea of reinventing oneself. Nietzsche already addressed this.
 

Patricia López Muñoz 
Student of English Studies 
High Technician in Sociocultural Animation 
Specialist in Immigration 
High Technician in Social Integration 

sábado, 15 de agosto de 2026

HISTORIAS DESDE EL HORROR| La repatriación forzosa

Imagínen la situación: en tu país no hay oportunidades, por crisis diversas, parte de la población debe migrar. Cruzas mares, océanos o desiertos y te encuentras con que no era el paraíso soñado. Más bien, te encuentras con otro infierno.

Llegar a España supone el inicio del calvario: tres años en situación irregular. Es una estancia. Ahora tu vida depende de otros. Para todo. Pasados estos  años, no hay garantía de nada y te pueden deportar, no a tu país, sino a un tercer país que ni conocen.

Imagining the situation: in your country there are no opportunities, due to diverse crises, part of the population must migrate. You cross seas, oceans, or deserts and find that it was not the dreamed paradise. Rather, you find another hell. Arriving in Spain means the beginning of the ordeal: three years in an irregular situation. It is a stay. Now your life depends on others. For everything. After these years, there is no guarantee of anything and you can be deported, not to your country, but to a third country that you do not even know.

Stellt euch die Situation vor: In eurem Land gibt es aufgrund verschiedener Krisen keine Chancen, ein Teil der Bevölkerung muss migrieren. Ihr überquert Meere, Ozeane oder Wüsten und stellt fest, dass es nicht das erträumte Paradies war. Vielmehr findet ihr eine andere Hölle vor. In Spanien anzukommen bedeutet den Beginn des Leidenswegs: drei Jahre in einer irregulären Situation. Es ist ein Aufenthalt. Jetzt hängt euer Leben von anderen ab. Für alles. Nach diesen Jahren gibt es keine Garantie für irgendetwas und man kann euch abschieben, nicht in euer Land, sondern in ein Drittland, das ihr nicht einmal kennt.

Imaginez la situation : dans votre pays, il n'y a pas d'opportunités, en raison de crises diverses, une partie de la population doit migrer. Vous traversez des mers, des océans ou des déserts et vous découvrez que ce n'était pas le paradis rêvé. Plutôt, vous trouvez un autre enfer. Arriver en Espagne marque le début du calvaire : trois ans en situation irrégulière. C'est un séjour. Maintenant, votre vie dépend des autres. Pour tout. Passées ces années, il n'y a aucune garantie de rien et vous pouvez être expulsé, non pas vers votre pays, mais vers un pays tiers que vous ne connaissez même pas.

تخيلوا الموقف: لا توجد فرص في بلادكم، بسبب أزمات متنوعة، يجب على جزء من السكان الهجرة. تعبرون البحار أو المحيطات أو الصحاري لتجدوا أن الأمر لم يكن الجنة الموعودة. بل تجدون جحيماً آخر. الوصول إلى إسبانيا يعني بداية العذاب: ثلاث سنوات في وضع غير قانوني. إنها إقامة. الآن حياتكم تعتمد على الآخرين. في كل شيء. بعد هذه السنوات، لا توجد أي ضمانات ويمكن ترحيلكم، ليس إلى بلادكم، بل إلى بلد ثالث لا تعرفونه حتى.

Immaginate la situazione: nel vostro paese non ci sono opportunità, a causa di varie crisi, parte della popolazione deve migrare. Attraversate mari, oceani o deserti e scoprite che non era il paradiso sognato. Piuttosto, vi trovate in un altro inferno. Arrivare in Spagna significa l'inizio del calvario: tre anni in situazione irregolare. È un soggiorno. Ora la vostra vita dipende dagli altri. Per tutto. Passati questi anni, non c'ezza alcuna garanzia di nulla e potete essere deportati, non nel vostro paese, ma in un paese terzo che non conoscete nemmeno.

Forestil dig situationen: I dit land er der ingen muligheder på grund af forskellige kriser, og en del af befolkningen er nødt til at migrere. Du krydser have, oceaner eller ørkener og opdager, at det ikke var det drømte paradis. Tværtimod finder du et andet helvede. At ankomme til Spanien betyder begyndelsen på vejen til Golgatha: tre år i en uregelmæssig situation. Det er et ophold. Nu afhænger dit liv af andre. For alt. Efter disse år er der ingen garanti for noget, og du kan blive udvist, ikke til dit land, men til et tredjeland, som du ikke engang kender.

Föreställ dig situationen: i ditt land finns det inga möjligheter, på grund av diverse kriser måste en del av befolkningen migrera. Du korsar hav, oceaner eller öknar och upptäcker att det inte var det drömda paradiset. Snarare möts du av ett annat helvete. Att komma till Spanien innebär början på lidandet: tre år i en oregelbunden situation. Det är en vistelse. Nu beror ditt liv på andra. För allt. Efter dessa år finns det ingen garanti för någonting och du kan bli utvisad, inte till ditt land, utan till ett tredje land som du inte ens känner till.

Wyobraź sobie tę sytuację: w twoim kraju nie ma perspektyw, z powodu różnych kryzysów część populacji musi emigrować. Przemierzasz morza, oceany lub pustynie i odkrywasz, że to nie był wymarzony raj. Co więcej, trafiasz do innego piekła. Przybycie do Hiszpanii oznacza początek męki: trzy lata w sytuacji nieuregulowanej. To pobyt. Teraz twoje życie zależy od innych. Od wszystkiego. Po tych latach nie ma żadnych gwarancji i możesz zostać deportowany, nie do swojego kraju, lecz do trzeciego państwa, którego nawet nie znasz.



 




 


Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

MIGRANT LIVES | If They Score Goals, They're Foreigners. If They Arrive in Small Boats, They're Migrants

Sixteen years ago—time flies—I ran a workshop in which I asked why a football player was considered a foreigner, whereas people arriving on ...