Mostrando entradas con la etiqueta DERECHOS HUMANOS. Mostrar todas las entradas
Mostrando entradas con la etiqueta DERECHOS HUMANOS. Mostrar todas las entradas

lunes, 12 de octubre de 2026

Nominación a los Premios Ivoox 2026


​¡Necesito tu voto! 🌍🎙️
​Mi podcast CONVIVIENDO ENTRE CULTURAS ha sido nominado y me haría una ilusión enorme contar con tu apoyo para seguir tender puentes y celebrar la diversidad.
​¡Lleva solo 1 minuto! 👇
​⏳ Vota aquí hasta el 2 de nov
​¡Mil gracias por apoyarme! ❤️

🔗 ¿Cómo votar? Es súper fácil:

I need your vote! 🌍🎙️

It would mean the world to me to have your support so I can keep building bridges and celebrating diversity.

It only takes 1 minute! 👇

⏳ Vote here until Nov 2nd


🔗 How to vote? It’s super easy:



https://go.ivoox.com/wv/premios26?c=4685


viernes, 25 de septiembre de 2026

VIDAS DE MIGRANTES | Lo que cuentan las estadísticas


 


En España la población de origen migrante se divide de la siguiente manera según los registros oficiales y los análisis más recientes:
​Población extranjera con residencia legal: Supera los 7,4 millones de personas (según la Estadística Continua de Población del INE), lo que representa a la inmensa mayoría de quienes tienen una situación administrativa regularizada en el país. Si se contabiliza de forma más amplia a todas las personas nacidas en el extranjero (incluyendo a quienes ya han adquirido la nacionalidad española), la cifra total supera los 9,4 millones.
​Población en situación administrativa irregular: Los estudios de referencia (como los publicados por Funcas) estiman en torno a 840.000 personas las que se encuentran en situación irregular, procediendo más del 90% de Latinoamérica y encontrándose muchas de ellas en un limbo burocrático.

In Spain, the population of migrant origin is divided as follows, according to official records and the most recent analyses:
Foreign population with legal residency: Exceeds 7.4 million people (according to the INE Continuous Population Statistics), representing the vast majority of those with a regularized administrative status in the country. If a broader count is taken of all persons born abroad (including those who have already acquired Spanish nationality), the total figure exceeds 9.4 million.
Population in an irregular administrative situation: Reference studies (such as those published by Funcas) estimate that around 840,000 people are in an irregular situation, with more than 90% coming from Latin America and many of them finding themselves in a bureaucratic limbo.

In Spanien gliedert sich die Bevölkerung mit Migrationshintergrund nach amtlichen Registern und jüngsten Analysen wie folgt:
Ausländische Bevölkerung mit legalem Aufenthalt: Übersteigt 7,4 Millionen Menschen (laut der laufenden Bevölkerungsstatistik des INE), was die überwältigende Mehrheit derjenigen mit einem regulierten Verwaltungsstatus im Land ausmacht. Wenn man alle im Ausland geborenen Personen (einschließlich derjenigen, die bereits die spanische Staatsbürgerschaft erworben haben) umfassender zählt, übersteigt die Gesamtzahl 9,4 Millionen.
Bevölkerung in irregulärer Verwaltungslage: Referenzstudien (wie die von Funcas veröffentlichten) schätzen, dass sich etwa 840.000 Menschen in einer irregulären Situation befinden, wobei mehr als 90 % aus Lateinamerika stammen und viele von ihnen in einem bürokratischen Limbo stecken.

En Espagne, la population d'origine migrante se divise de la manière suivante selon les registres officiels et les analyses les plus récentes :
Population étrangère en situation régulière : Dépasse 7,4 millions de personnes (selon les statistiques démographiques continues de l'INE), représentant l'immense majorité de ceux qui ont un statut administratif régularisé dans le pays. Si l'on compte de manière plus large toutes les personnes nées à l'étranger (y compris celles qui ont déjà acquis la nationalité espagnole), le chiffre total dépasse 9,4 millions.
Population en situation administrative irrégulière : Les études de référence (comme celles publiées par Funcas) estiment à environ 840 000 le nombre de personnes en situation irrégulière, plus de 90 % provenant d'Amérique latine et beaucoup d'entre elles se trouvant dans un vide administratif.

في إسبانيا، ينقسم السكان من أصول مهاجرة على النحو التالي، وفقًا للسجلات الرسمية وأحدث التحليلات:
السكان الأجانب الحاصلون على إقامة قانونية: يتجاوز عددهم 7.4 مليون نسمة (وفقًا لإحصائيات السكان المستمرة الصادرة عن المعهد الوطني للإحصاء)، مما يمثل الغالبية العظمى ممن لديهم وضع إداري نظامي في البلاد. وإذا تم احتساب جميع الأشخاص المولودين في الخارج بشكل أوسع (بما في ذلك أولئك الذين حصلوا بالفعل على الجنسية الإسبانية)، فإن العدد الإجمالي يتجاوز 9.4 مليون.
السكان في وضع إداري غير نظامي: تقدر الدراسات المرجعية (مثل تلك التي نشرتها مؤسسة Funcas) أن حوالي 840,000 شخص يعيشون في وضع غير نظامي، وينحدر أكثر من 90% منهم من أمريكا اللاتينية، ويجد العديد منهم أنفسهم في مأزق إداري.

In Spagna, la popolazione di origine migrante si divide nel modo seguente secondo i registri ufficiali e le analisi più recenti:
Popolazione straniera con residenza legale: Supera i 7,4 milioni di persone (secondo le Statistiche Demografiche Continue dell'INE), rappresentando la stragrande maggioranza di coloro che hanno una situazione amministrativa regolarizzata nel paese. Se si contano in modo più ampio tutte le persone nate all'estero (inclusi coloro che hanno già acquisito la cittadinanza spagnola), la cifra totale supera i 9,4 milioni.
Popolazione in situazione amministrativa irregolare: Gli studi di riferimento (come quelli pubblicati da Funcas) stimano in circa 840.000 le persone che si trovano in situazione irregolare, con oltre il 90% proveniente dall'America Latina e molte di esse che si trovano in un limbo burocratico.

I Spanien er befolkningen med migrantbaggrund opdelt som følger, ifølge officielle registre og de seneste analyser:
Udenlandsk befolkning med lovlig ophold: Overstiger 7,4 millioner mennesker (ifølge INE's løbende befolkningsstatistik), hvilket repræsenterer langt størstedelen af dem med en reguleret administrativ status i landet. Hvis man tæller alle personer født i udlandet mere bredt (inklusive dem, der allerede har erhvervet spansk statsborgerskab), overstiger det samlede tal 9,4 millioner.
Befolkning i uregelmæssig administrativ situation: Referenceundersøgelser (såsom dem offentliggjort af Funcas) anslår, at omkring 840.000 mennesker befinder sig i en uregelmæssig situation, hvor mere end 90 % kommer fra Latinamerika, og mange af dem befinder sig i et bureaukratisk limbo.


I Spanien är befolkningen med migrantbakgrund uppdelad enligt följande, enligt officiella register och de senaste analyserna:
Utländsk befolkning med laglig uppehållsrätt: Överstiger 7,4 miljoner människor (enligt INE:s löpande befolkningsstatistik), vilket representerar den stora majoriteten av dem med en reglerad administrativ status i landet. Om man räknar alla personer födda utlandet mer brett (inklusive de som redan har förvärvat spanskt medborgarskap), överstiger den totala siffran 9,4 miljoner.
Befolkning i oregelbunden administrativ situation: Referensstudier (som de som publicerats av Funcas) uppskattar att omkring 840 000 personer befinner sig i en oregelbunden situation, där mer än 90 % kommer från Latinamerika och många av dem befinner sig i ett byråkratiskt limbo.

Ina Spáinn, tá an daonra de bhunadh imirceach roinnte mar seo a leanas, de réir taifead oifigiúil agus na hanailíse is déanaí:
Daonra eachtrannach le cónaitheacht dhlíthiúil: Tá níos mó ná 7.4 milliún duine ann (de réir Staitisticí Daonra Leanúnacha INE), rud a léiríonn an tromlach mór de na daoine a bhfuil stádas riaracháin rialta acu sa tír. Má dhéantar comhaireamh níos leithne ar gach duine a rugadh thar lear (lena n-áirítear iad siúd a bhfuil saoránacht Spáinneach faighte acu cheana féin), tá níos mó ná 9.4 milliún san iomlán.
Daonra i riocht riaracháin neamhrialta: Meastar i staidéir thagartha (amhail iad siúd arna bhfoilsiú ag Funcas) go bhfuil thart ar 840,000 duine i riocht neamhrialta, agus níos mó ná 90% ag teacht ó Mheiriceá Laidineach agus go leor acu ag fáil iad féin i ngéibheann maorlathach.




 

 
Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración
Técnico Superior en Integración Social

viernes, 11 de septiembre de 2026

VIDAS DE MIGRANTES |Si meten goles, son extranjeros. Si vienen en patera, inmigrantes

Hace 16 años, que se dice pronto, hice un taller en el que preguntaba por qué a un futbolista se le consideraba extranjero y si venían en patera eran inmigrantes.

Es una actividad que tiene por objetivo hacer entender por qué aceptamos a ciertas personas y a otras no, como fue el caso de los refugiados ucranianos. Pero les voy a dar un ejemplo más claro y gráfico. Cuando la guerra de Bosnia, televisada, no importó acoger a refugiados bosnios, siendo musulmanes. Nadie les dijo que iban a sustituirnos o imponernos el Islam. 

Les pregunto: ¿ qué ha cambiado?

Sixteen years ago—time flies—I ran a workshop in which I asked why a football player was considered a foreigner, whereas people arriving on wooden boats were labeled immigrants.
The goal of the activity was to help people understand why we accept certain individuals and reject others, as was the case with Ukrainian refugees. But I will give you a clearer, more graphic example. During the Bosnian War, which was widely televised, people had no issue welcoming Bosnian refugees, even though they were Muslim. Nobody claimed they were going to replace us or impose Islam on us.
I ask you: what has changed?

Vor 16 Jahren – wie die Zeit vergeht – habe ich einen Workshop geleitet, in dem ich die Frage stellte, warum ein Fußballer als Ausländer gilt, während Menschen, die auf Holzbooten ankommen, als Immigranten bezeichnet werden.
Ziel dieser Aktivität war es verständlich zu machen, warum wir manche Menschen akzeptieren und andere nicht, wie es auch bei den ukrainischen Flüchtlingen der Fall war. Ich möchte Ihnen jedoch ein noch klareres und anschaulicheres Beispiel geben. Während des Bosnienkriegs, der im Fernsehen übertragen wurde, hatte niemand ein Problem damit, bosnische Flüchtlinge aufzunehmen, obwohl sie Muslime waren. Niemand behauptete, sie würden uns ersetzen oder uns den Islam aufzwingen.
Ich frage Sie: Was hat sich verändert?

Il y a 16 ans — le temps passe vite — j'ai animé un atelier dans lequel je demandais pourquoi un footballeur était considéré comme un étranger, alors que ceux qui arrivaient sur des embarcations de fortune étaient qualifiés d'immigrés.
Cette activité avait pour objectif de faire comprendre pourquoi nous acceptons certaines personnes et pas d'autres, comme ce fut le cas pour les réfugiés ukrainiens. Mais je vais vous donner un exemple encore plus clair et plus frappant. Lors de la guerre de Bosnie, diffusée à la télévision, cela n'a posé aucun problème d'accueillir des réfugiés bosniaques, bien qu'ils soient musulmans. Personne ne leur a dit qu'ils allaient nous remplacer ou nous imposer l'Islam.
Je vous le demande : qu'est-ce qui a changé ?

قبل 16 عاماً — والوقت يمضي سريعاً — أدرت ورشة عمل سألت فيها لماذا يُعتبر لاعب كرة القدم أجنبياً بينما يُعتبر من يصلون على قوارب الهجرة مهاجرين.
كان الهدف من النشاط هو المساعدة في فهم سبب قبولنا لبعض الأشخاص ورفضنا للآخرين، كما كان الحال مع اللاجئين الأوكرانيين. لكنني سأعطيكم مثالاً أكثر وضوحاً وتعبيراً. خلال حرب البوسنة، التي عُرضت على شاشات التلفزيون، لم يكن هناك أي مانع في استقبال اللاجئين البوسنيين رغم كونهم مسلمين. لم يقل لهم أحد إنهم سيحلون محلنا أو يفرضون علينا الإسلام.
أسألكم: ما الذي تغير؟

16 lat temu — jak ten czas leci — prowadziłem warsztaty, na których pytałem, dlaczego piłkarz jest uważany za obcokrajowca, a ludzie przybywający na łodziach są nazywani imigrantami.
Celem tych zajęć było zrozumienie, dlaczego akceptujemy jedne osoby, a innych nie, tak jak miało to miejsce w przypadku ukraińskich uchodźców. Dam jednak jeszcze wyraźniejszy i bardziej obrazowy przykład. Podczas wojny w Bośni, transmitowanej w telewizji, nikt nie miał problemu z przyjęciem bośniackich uchodźców, mimo że byli muzułmanami. Nikt nie mówił im, że nas zastąpią albo narzucą nam islam.
Pytam was: co się zmieniło?

16 vuotta sitten — aika kuluu nopeasti — vedin työpajan, jossa kysyin, miksi jalkapalloilijaa pidetään ulkomaalaisena, kun taas pienillä puuveneillä saapuvia kutsutaan maahanmuuttajiksi.
Harjoituksen tavoitteena oli auttaa ymmärtämään, miksi hyväksymme tietyt ihmiset ja toisia emme, kuten ukrainalaisten evakkojen kohdalla tapahtui. Annan kuitenkin vielä selkeämmän ja havainnollisemman esimerkin. Television välittämän Bosnian sodan aikana kenelläkään ei ollut mitään bosnialaisten evakkojen vastaanottamista vastaan, vaikka he olivat muslimeja. Kukaan ei sanonut heille, että he korvaavat meidät tai pakottavat meille islaminuskon.
Kysyn teiltä: mikä on muuttunut?

For 16 år siden — tiden flyver — afholdt jeg en workshop, hvor jeg spurgte, hvorfor en fodboldspiller betragtes som udlænding, mens folk, der ankommer i træbåde, kaldes immigranter.
Formålet med aktiviteten var at skabe forståelse for, hvorfor vi accepterer visse mennesker og ikke andre, som det var tilfældet med de ukrainske flygtninge. Men lad mig give jer et endnu mere tydeligt og skærende eksempel. Under krigen i Bosnien, som blev dækket tæt i tv, var der ingen, der havde et problem med at modtage bosniske flygtninge, selvom de var muslimer. Ingen fortalte dem, at de ville erstatte os eller påtvinge os islam.
Jeg spørger jer: hvad har ændret sig?

 



 

Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

viernes, 28 de agosto de 2026

VIDAS DE MIGRANTES | Cuándo te mandan a un pais tercero

El envío de migrantes a terceros países —conocido formalmente como la externalización de fronteras— se ha convertido en una de las propuestas más debatidas de la política migratoria actual.

¿En qué consiste?

Un país traslada a solicitantes de asilo o migrantes irregulares a un tercer Estado para que este procese sus solicitudes o los acoja de manera temporal o definitiva, a cambio de compensaciones financieras o acuerdos bilaterales.

El debate en dos visiones:

  • A favor: Sus defensores sostienen que desincentiva las redes de tráfico de personas, reduce la presión sobre los sistemas de acogida locales y agiliza los trámites administrativos.
  •  En contra: Organizaciones de derechos humanos y juristas advierten sobre el riesgo de vulnerar el principio de non-refoulement (no devolución), la falta de garantías procesales y las condiciones precarias en los países receptores.

Más allá del cálculo político, el modelo plantea una pregunta fundamental: ¿es una solución pragmática a un desafío global o una forma de trasladar la responsabilidad migratoria a terceros?

Sending migrants to a third country—known as border outsourcing—has become one of the most debated proposals in current migration policy.

​What does it consist of?

A country transfers asylum seekers or irregular migrants to a third state so that it processes their applications or hosts them temporarily or permanently, in exchange for financial compensation or bilateral agreements.

​The debate in two views:

  • ​In favor: Proponents argue that it discourages human trafficking networks, reduces pressure on local reception systems, and speeds up administrative procedures.
  • Against: Human rights organizations and legal experts warn of the risk of violating the principle of non-refoulement (non-refoulement), the lack of procedural guarantees, and precarious conditions in recipient countries.

​Beyond political calculations, the model raises a fundamental question: is it a pragmatic solution to a global challenge or a way of shifting migration responsibility to third parties?

​Die Überstellung von Migranten in einen Drittstaat – formell als Auslagerung von Grenzen bekannt – ist zu einem der am heftigsten diskutierten Vorschläge der aktuellen Migrationspolitik geworden.

​Worum geht es dabei?

Ein Land überstellt Asylsuchende oder unreguläre Migranten in einen Drittstaat, damit dieser ihre Anträge bearbeitet oder sie vorübergehend bzw. dauerhaft aufnimmt – im Gegenzug für finanzielle Kompensationen oder bilaterale Abkommen.

​Die Debatte in zwei Perspektiven:

  • ​Dafür: Befürworter argumentieren, dass dies Schleusernetzwerke entmutigt, den Druck auf die lokalen Aufnahmesysteme verringert und Verwaltungsverfahren beschleunigt.
  • Dagegen: Menschenrechtsorganisationen und Juristen warnen vor dem Risiko, den Grundsatz des Non-Refoulement (Nichtrückweisung) zu verletzen, sowie vor fehlenden verfahrensrechtlichen Garantien und prekären Bedingungen in den Aufnahmeländern.

​Jenseits des politischen Kalküls wirft dieses Modell eine fundamentale Frage auf: Handelt es sich um eine pragmatische Lösung für eine globale Herausforderung oder um eine Möglichkeit, die Verantwortung für Migration auf Dritte zu verlagern?

​L'envoi de migrants vers un pays tiers — formellement appelé externalisation des frontières — est devenu l'une des propositions les plus débattues de la politique migratoire actuelle.

​En quoi cela consiste-t-il ?

Un pays transfère des demandeurs d'asile ou des migrants en situation irrégulière vers un État tiers afin que celui-ci traite leurs demandes ou les accueille de manière temporaire ou définitive, en échange de compensations financières ou d'accords bilatéraux.

​Le débat sous deux angles :

  • ​Pour : Ses partisans soutiennent que cela décourage les réseaux de trafic d'êtres humains, réduit la pression sur les systèmes d'accueil locaux et accélère les démarches administratives.
  • ​Contre : Les organisations de défense des droits humains et les juristes mettent en garde contre le risque de violer le principe de non-refoulement (non-refoulement), l'absence de garanties procédurales et les conditions précaires dans les pays d'accueil.

​Au-delà du calcul politique, ce modèle pose une question fondamentale : s'agit-il d'une solution pragmatique à un défi mondial ou d'une manière de transférer la responsabilité migratoire à des tiers 

يُعتبر إرسال المهاجرين إلى دولة ثالثة — والمعروف رسمياً بالنقل الخارجي لإدارة الحدود — أحد أكثر المقترحات إثارة للجدل في السياسة الهجرة الحالية.

​ماذا يعني ذلك؟تقوم دولة بنقل طالبي اللجوء أو المهاجرين غير النظاميين إلى دولة ثالثة لمعالجة طلباتهم أو استضافتهم بشكل مؤقت أو دائم، مقابل تعويضات مالية أو اتفاقيات ثنائية.

​النقاش من منظورين:

  • ​المؤيدون: يرى المؤيدون أن هذا الإجراء يثبط شبكات تهريب البشر، ويخفف الضغط عن أنظمة الاستقبال المحلية، ويسرع الإجراءات الإدارية.
  • ​المعارضون: تحذر منظمات حقوق الإنسان والفقهاء القانونيون من خطر انتهاك مبدأ عدم الإعادة القسرية (non-refoulement)، وغياب الضمانات الإجرائية، والظروف الهشة في الدول المستقبِلة.

​بعيداً عن الحسابات السياسية، يطرح هذا النموذج سؤالاً جوهرياً: هل هو حل براغماتي لتحدٍ عالمي، أم طريقة لنقل مسؤولية الهجرة إلى أطراف ثالثة؟

​L'invio di migranti in un paese terzo — formalmente noto come esternalizzazione delle frontiere — è diventato una delle proposte più dibattute della politica migratoria attuale.

​In cosa consiste?

Un paese trasferisce richiedenti asilo o migranti irregolari in uno Stato terzo affinché quest'ultimo gestisca le loro richieste o li accolga in modo temporaneo o definitivo, in cambio di compensazioni finanziarie o accordi bilaterali.

​Il dibattito in due visioni:

  • ​A favore: I sostenitori affermano che disincentiva le reti di traffico di esseri umani, riduce la pressione sui sistemi di accoglienza locali e velocizza le pratiche amministrative.
  • Contro: Le organizzazioni per i diritti umani e i giuristi mettono in guardia sul rischio di violare il principio di non-refoulement (non-respingimento), sulla mancanza di garanzie procedurali e sulle condizioni precarie nei paesi riceventi.

​Al di là del calcolo politico, il modello pone una domanda fondamentale: si tratta di una soluzione pragmatica a una sfida globale o di un modo per trasferire la responsabilità migratoria a terzi?

​Het overbrengen van migranten naar een derde land — formeel bekend als de uitbesteding van grenzen — is een van de meest besproken voorstellen in het huidige migratiebeleid geworden.

​Wat houdt het in?

Een land verplaatst asielzoekers of onregelmatige migranten naar een derde staat zodat deze hun aanvragen verwerkt of hen tijdelijk dan wel definitief opvangt, in ruil voor financiële compensaties of bilaterale overeenkomsten.

​Het debat vanuit twee perspectieven:

  • ​Voorstanders: Voorstanders stellen dat het mensensmokkelnetwerken ontmoedigt, de druk op lokale opvangsystemen vermindert en administratieve procedures versnelt.
  • Tegenstanders:Mensenrechtenorganisaties en juristen waarschuwen voor het risico op schending van het beginsel van non-refoulement (niet-terugwijzing), het gebrek aan procedurele waarborgen en de precaire omstandigheden in de ontvangende landen.

​Lopen de politieke berekeningen voorbij, dan roept dit model een fundamentele vraag op: is dit een pragmatische oplossing voor een wereldwijde uitdaging of een manier om de migratieverantwoordelijkheid af te schuiven op derden?

​Overførslen af migranter til et tredjeland — formelt kendt som udlicitering af grænser — er blevet et af de mest debatterede forslag i den nuværende migrationspolitik.

​Hvad går det ud på?

Et land overfører asylansøgere eller uregelmæssige migranter til en tredjestat, for at denne kan behandle deres ansøgninger eller huse dem midlertidigt eller permanent, i bytte for økonomisk kompensation eller bilaterale aftaler.

​Debatten fra to vinkler:

  • ​For: Tilhængere hævder, at det afskrækker menneskesmuglernetværk, reducerer presset på lokale modtagelsessystemer og fremskynder administrative procedurer.
  • ​Imod: Menneskerettighedsorganisationer og jurister advarer om risikoen for at krænke non-refoulement-princippet, manglen på retssikkerhedsgarantier og de usikre forhold i modtagerlandene.

​Ud over de politiske beregninger rejser denne model et grundlæggende spørgsmål: er det en pragmatisk løsning på en global udfordring eller en måde at skubbe migrationsansvaret over på tredjeparter?

​Siirtolaisten lähettämisestä kolmanteen maahan — virallisesti tunnettu rajavalvonnan ulkoistamisena — on tullut yksi nykyisen maahanmuuttopolitiikan kiistellyimmistä ehdotuksista.

​Mistä siinä on kyse?

Maa siirtää turvapaikanhakijoita tai luvattomia siirtolaisia kolmanteen valtioon, jotta tämä käsittelisi heidän hakemuksensa tai ottaisi heidät vastaan väliaikaisesti tai pysyvästi taloudellista korvausta tai kahdenvälisiä sopimuksia vastaan.

​Keskustelu kahdesta näkökulmasta:

  • ​Puolesta: Kannattajat väittävät sen vähentävän ihmissalakuljetusverkostojen houkuttelevuutta, keventävän paikallisten vastaanottojärjestelmien painetta ja nopeuttavan hallinnollisia menettelyjä.
  • Vastaan: Ihmisoikeusjärjestöt ja juristit varoittavat non-refoulement-periaatteen (palautuskielto) rikkomisen riskistä, oikeusturvatakuiden puutteesta ja turvattomista olosuhteista vastaanottomaissa.

​Poliittisten laskelmien lisäksi tämä malli nostaa esiin perustavanlaatuisen kysymyksen: onko kyseessä pragmaattinen ratkaisu globaaliin haasteeseen vai keino siirtää maahanmuuttovastuu kolmansille osapuolille?



 




 

Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

viernes, 14 de agosto de 2026

Menores solos y humanidad a prueba


 



Lo sucedido en Ceuta retrata como nada la ignorancia de la gente.

Primero, el uso indiscriminado de las siglas MENA, que ya está en deshuso por ser criminalizadoras,

Segundo, que lleguen sin acompañamiento no significa que sean huérfanos.

Tercero, si molesta que haya alguien que les cargue su móvil, de de beber o comer es racismo, xenofobia y agorafobia.

Desde una perspectiva jurídica y social, varios de los puntos que menciona recogen aspectos clave que los expertos y organismos de protección de la infancia señalan habitualmente.

Unaccompanied minors, not orphans, and humanity on trial: the reality behind borders versus prejudice

What happened in Ceuta portrays people's ignorance like nothing else. First, the indiscriminate use of the acronym MENA, which is already falling out of use because it is criminalizing. Second, that they arrive without accompaniment does not mean they are orphans. Third, if it bothers anyone that someone charges their phone, gives them something to drink or eat, that is racism, xenophobia, and aporophobia. From a legal and social perspective, several of the points mentioned reflect key aspects that experts and child protection organizations usually point out.

Was in Ceuta passiert ist, porträtiert die Ignoranz der Menschen wie nichts anderes. Erstens, die willkürliche Verwendung des Akronyms MENA, das bereits außer Gebrauch gerät, weil es kriminalisierend wirkt. Zweitens bedeutet die unbegleitete Ankunft nicht, dass sie Waisen sind. Drittens, wenn es jemanden stört, dass jemand ihr Handy auflädt, ihnen zu trinken oder zu essen gibt, ist das Rassismus, Fremdenfeindlichkeit und Aporophobie. Aus juristischer und sozialer Sicht spiegeln mehrere der genannten Punkte Schlüsselaspekte wider, auf die Experten und Kinderschutzorganisationen regelmäßig hinweisen.

Ce qui s'est passé à Ceuta dépeint l'ignorance des gens comme rien d'autre. Premièrement, l'utilisation indifféremment abusive de l'acronyme MENA, qui est déjà en désuétude car criminalisant. Deuxièmement, le fait qu'ils arrivent sans accompagnement ne signifie pas qu'ils sont orphelins. Troisièmement, si cela dérange que quelqu'un charge leur téléphone, leur donne à boire ou à manger, c'est du racisme, de la xénophobie et de l'aporophobie. D'un point de vue juridique et social, plusieurs des points mentionnés reflètent des aspects clés que les experts et les organismes de protection de l'enfance soulignent habituellement.

ما حدث في سبتة يصور جهل الناس بشكل لا يضاهيه شيء. أولاً، الاستخدام العشوائي لاختصار مينا (MENA)، والذي أصبح غير مستخدم لكونه مجرماً. ثانياً، وصولهم بدون مرافقة لا يعني أنهم أيتام. ثالثاً، إذا كان مزعجاً أن يقوم شخص بشحن هواتفهم أو إطعامهم أو سقايتهم، فهذا يعد عنصرية، رهاب الأجانب، ورهاب الفقر. من منظور قانوني واجتماعي، تعكس العديد من النقاط المذكورة جوانب رئيسية يشير إليها عادة الخبراء ومنظمات حماية الطفولة.

Quello che è successo a Ceuta ritrae l'ignoranza della gente come nient'altro. Primo, l'uso indiscriminato dell'acronimo MENA, che è già in disuso perché criminalizzante. Secondo, il fatto che arrivino senza accompagnamento non significa che siano orfani. Terzo, se dà fastidio che qualcuno carichi il loro cellulare, dia loro da bere o da mangiare, questo è razzismo, xenofobia e aporofobia. Da una prospettiva giuridica e sociale, diversi punti menzionati riflettono aspetti chiave che gli esperti e gli organismi di protezione dell'infanzia segnalano abitualmente.

To, co wydarzyło się w Ceucie, jak nic innego ukazuje ignorancję ludzi. Po pierwsze, nieuzasadnione używanie skrótu MENA, który jest już w zaniku, ponieważ stygmatyzuje. Po drugie, fakt, że przybywają bez opieki, nie oznacza, że są sierotami. Po trzecie, jeśli kogoś denerwuje, że ktoś ładuje ich telefon, daje im pić lub jeść, to jest to rasizm, ksenofobia i aporofobia. Z perspektywy prawnej i społecznej kilka ze wspomnianych punktów odzwierciedla kluczowe aspekty, na które regularnie zwracają uwagę eksperti i organizacje ochrony dzieci.

A Ceutában történtek semmi máshoz nem fogható módon mutatják be az emberek tudatlanságát. Először is, a MENA mozaikszó válogatás nélküli használata, amely már kiment a divatból, mivel kriminalizáló jellegű. Másodszor, az, hogy kíséret nélkül érkeznek, nem jelenti azt, hogy árvák. Harmadszor, ha valakit zavar, hogy valaki feltölti a telefonjukat, enni vagy inni ad nekik, az rasszizmus, idegengyűlölet és aporofóbia. Jogi és társadalmi szempontból az említett pontok közül több olyan kulcsfontosságú szempontot tükröz, amelyekre a szakértők és a gyermekvédelmi szervezetek rendszeresen rámutatnak.

Det som hände i Ceuta porträtterar människors ignorans som inget annat. För det första, den urskillningslösa användningen av akronymen MENA, som redan har börjat försvinna eftersom den är kriminaliserande. För det andra betyder det faktum att de anländer utan sällskap inte att de är föräldralösa. För det tredje, om det stör någon att någon laddar deras telefon, ger dem något att dricka eller äta, så är det rasism, främlingsfientlighet och aporofobi. Ur ett juridiskt och socialt perspektiv återspeglar flera av de nämnda punkterna nyckelaspekter som experter och barnskyddsorganisationer brukar peka på.

Det, der skete i Ceuta, skildrer folks ignorans som intet andet. For det første, den udbredte brug af akronymet MENA, som allerede er ved at gå ud af brug, fordi det er kriminaliserende. For det andet betyder det faktum, at de ankommer uden ledsagelse, ikke, at de er foreldreløse. For det tredje, hvis det generer nogen, at der er en, der lader deres telefon op, giver dem noget at drikke eller spise, så er det racisme, fremmedhad og aporofobi. Fra et juridisk og socialt perspektiv afspejler flere af de nævnte punkter nøgleaspekter, som eksperter og børnebeskyttelsesorganisationer sædvanligvis peger på.


Patricia López Muñoz 
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural 
Técnico Especialista en Inmigración 
Técnico Superior en Integración Social 

VIDAS DE MIGRANTES | Ni integrados les aceptan

Leí un artículo en el que entrevistaron a un chico sudanés que llegó  a Ceuta. Imaginen la situación: para llegar a Ceuta tienen que atravesar varios territorios que están en pleno desierto.  No podrán deportarlo por la guerra.

Resulta que este chico es jurista, pero los xenófobos no lo creen, porque su racismo, clasismo y xenofobia les hace creer que en África  no hay universidades.

¿Por qué se les exige integrarse, si luego, cuando lo hacen, tampoco los aceptan? 

I read an article featuring an interview with a Sudanese guy who arrived in Ceuta. Imagine the situation: to reach Ceuta, they have to cross several territories that are right in the middle of the desert. He cannot be deported because of the war.

It turns out this guy is a jurist, but xenophobes don't believe it, because their racism, classism, and xenophobia make them believe there are no universities in Africa.

Why are they required to integrate, if later, when they do, they aren't accepted either?

Ich habe einen Artikel gelesen, in dem ein sudanesischer Junge interviewt wurde, der in Ceuta angekommen ist. Man stelle sich die Situation vor: Um Ceuta zu erreichen, müssen sie mehrere Gebiete durchqueren, die mitten in der Wüste liegen. Wegen des Krieges kann er nicht abgeschoben werden.

Es stellt sich heraus, dass dieser Junge Jurist ist, aber Xenophoben glauben es ihm nicht, weil ihr Rassismus, Klassismus und ihre Fremdenfeindlichkeit sie glauben lassen, dass es in Afrika keine Universitäten gibt.

Warum wird von ihnen verlangt, dass sie sich integrieren, wenn sie dann, wenn sie es tun, trotzdem nicht akzeptiert werden?

J'ai lu un article dans lequel on interviewait un jeune Soudanais arrivé à Ceuta. Imaginez la situation : pour arriver à Ceuta, ils doivent traverser plusieurs territoires qui sont en plein désert. Il ne pourra pas être expulsé à cause de la guerre.

Il se trouve que ce garçon est juriste, mais les xénophobes ne le croient pas, car leur racisme, leur classisme et leur xénophobie leur font croire qu'il n'y a pas d'universités en Afrique.

Pourquoi leur exige-t-on de s'intégrer, si ensuite, lorsqu'ils le font, ils ne sont pas acceptés non plus ?

قراءت مقالاً أُجريت فيه مقابلة مع شاب سوداني وصل إلى سبتة. تخيلوا الموقف: للوصول إلى سبتة، عليهم عبور عدة أراضي تقع في قلب الصحراء. لن يتم ترحيله بسبب الحرب.

يتبين أن هذا الشاب حقوقي، لكن كارهي الأجانب لا يصدقون ذلك، لأن عنصريتهم ونزعتهم الطبقية وكراهيتهم للأجانب تجعلهم يعتقدون أنه لا توجد جامعات في أفريقيا.

لماذا يُطالبون بالاندماج، إذا كانوا لا يُقبَلون لاحقاً حتى عندما يفعلون ذلك؟

Ho letto un articolo in cui è stato intervistato un ragazzo sudanese arrivato a Ceuta. Immaginate la situazione: per arrivare a Ceuta devono attraversare diversi territori che sono in pieno deserto. Non potrà essere espulso a causa della guerra.

Risulta che questo ragazzo è un giurista, ma gli xenofobi non ci credono, perché il loro razzismo, classismo e xenofobia fa loro credere che in Africa non ci siano università.

Perché si esige che si integrino, se poi, quando lo fanno, non vengono comunque accettati?

Przeczytałem artykuł, w którym przeprowadzono wywiad z sudańskim chłopakiem, który dotarł do Ceuty. Wyobraźcie sobie tę sytuację: żeby dotrzeć do Ceuty, muszą przejść przez kilka terytoriów, które znajdują się w samym środku pustyni. Nie będzie można go deportować z powodu wojny.

Okazuje się, że ten chłopak jest prawnikiem, ale ksenofobi w to nie wierzą, ponieważ ich rasizm, klasizm i ksenofobia sprawiają, że uważają, iż w Afryce nie ma uniwersytetów.

Dlaczego wymaga się od nich integracji, skoro potem, kiedy to robią, i tak nie są akceptowani?

Jag läste en artikel där de intervjuade en sudanesisk kille som kom till Ceuta. Föreställ er situationen: för att komma till Ceuta måste de korsa flera territorier som ligger mitt i öknen. Han kommer inte att kunna utvisas på grund av kriget.

Det visar sig att den här killen är jurist, men främlingsfientliga tror inte på det, eftersom deras rasism, klassism och främlingsfientlighet får dem att tro att det inte finns några universitet i Afrika.

Varför krävs det att de integrerar sig, om de sedan, när de gör det, ändå inte blir accepterade?

Saya membaca sebuah artikel yang menemu bual seorang lelaki Sudan yang tiba di Ceuta. Bayangkan situasinya: untuk sampai ke Ceuta, mereka perlu merentasi beberapa wilayah yang berada di tengah-tengah padang pasir. Dia tidak boleh dihantar pulang kerana perang.

Rupa-rupanya lelaki ini seorang ahli undang-undang, tetapi golongan xenofobia tidak mempercayainya, kerana rasisme, klastisisme, dan xenofobia mereka membuatkan mereka percaya bahawa tiada universiti di Afrika.

Mengapa mereka diminta untuk berintegrasi, jika kemudian, apabila mereka melakukannya, mereka tetap tidak diterima?


 




Patricia López Muñoz
Estudiante de Estudios Ingleses 
Técnico Superior en Animación Sociocultural
Técnico Especialista en Inmigración
Técnico Superior en Integración Social

viernes, 7 de agosto de 2026

La crisis infantil en Ceuta


 



La masiva llegada de migrantes a Ceuta ha desbordado los centros de acogida en más de un 2.800%, dejando a cientos de menores no acompañados en la calle.

 1. Peligros para los menores

 - Calle y desprotección: Cientos de niños duermen al raso, en asentamientos o cementerios sin atención básica.

 - Mayor riesgo para las niñas: Inseguridad extrema ante abusos y violencia, lo que ha obligado a habilitar escuelas solo para ellas.

 - Separación familiar: Niños de 10 a 12 años buscan desesperadamente contactar con sus familias en Marruecos.

2. Medidas de traslado

- Ley de Extranjería: Establece la acogida obligatoria y solidaria entre comunidades autónomas.

 - Cuota de reparto: Se fijan 32,6 plazas por cada 100.000 habitantes.

- Trámite urgente: Las ONG exigen agilizar la identificación y derivación, priorizando el interés del menor y la reagrupación familiar si es posible.

Esta crisis migratoria y humanitaria no puede derivar en una crisis de desprotección a la infancia. Garantizar la seguridad, el bienestar y los derechos de cada niño debe ser una responsabilidad compartida de toda la sociedad.

Here are the translations of your text into English, German, French, Arabic, Italian, Polish, Hungarian, Danish, and Swedish, without subheadings between the languages:

The massive arrival of migrants in Ceuta has overwhelmed reception centers by over 2,800%, leaving hundreds of unaccompanied minors on the streets.

1-  Dangers for minors

- Street life and lack of protection: Hundreds of children sleep in the open, in informal settlements, or in cemeteries without basic care.

- Greater risk for girls: Extreme insecurity regarding abuse and violence, which has forced authorities to set up schools specifically for them.

- Family separation: Children aged 10 to 12 are desperately trying to contact their families in Morocco.

2- Relocation measures

- Immigration Law: Establishes mandatory and solidarity-based reception among autonomous communities.

- Quota distribution: Set at 32.6 places per 100,000 inhabitants.

-Urgent procedure: NGOs demand faster identification and referral, prioritizing the best interests of the child and family reunification where possible.

This migratory and humanitarian crisis cannot be allowed to turn into a child protection crisis. Ensuring the safety, well-being, and rights of every child must be a shared responsibility of society as a whole.

Die massive Ankunft von Migranten in Ceuta hat die Aufnahmezentren um mehr als 2.800 % überlastet, sodass Hunderte unbegleitete Minderjährige auf der Straße leben.

 1- Gefahren für Minderjährige

- Leben auf der Straße und mangelnder Schutz: Hunderte Kinder schlafen ohne Grundversorgung im Freien, in Behelfssiedlungen oder auf Friedhöfen.

-Höheres Risiko für Mädchen: Extreme Unsicherheit hinsichtlich Missbrauch und Gewalt, was die Einrichtung von Schulen speziell für sie erforderlich machte.

-Trennung von der Familie: Kinder im Alter von 10 bis 12 Jahren versuchen verzweifelt, Kontakt zu ihren Familien in Marokko aufzunehmen.

2- Verlegungsmaßnahmen

-Einwanderungsgesetz: Legt eine verpflichtende und solidarische Aufnahme zwischen den autonomen Gemeinschaften fest.

-Verteilungsschlüssel: Festgelegt auf 32,6 Plätze pro 100.000 Einwohner.

2-Dringlichkeitsverfahren:  

-Nichtregierungsorganisationen fordern eine schnellere Identifizierung und Weiterleitung, wobei das Wohl des Kindes und die Familienzusammenführung, wo möglich, Vorrang haben.

-Diese Migrations- und humanitäre Krise darf nicht zu einer Krise des Kinderschutzes werden. Die Gewährleistung der Sicherheit, des Wohlbefindens und der Rechte jedes Kindes muss eine gemeinsame Verantwortung der gesamten Gesellschaft sein.

L'arrivée massive de migrants à Ceuta a débordé les centres d'accueil de plus de 2 800 %, laissant des centaines de mineurs non accompagnés dans la rue.

 1- Dangers pour les mineurs

 -La rue et le manque de protection : Des centaines d'enfants dorment à la belle étoile, dans des campements ou des cimetières, sans prise en charge de base.

-Risque accru pour les filles : Extrême insécurité face aux abus et à la violence, ce qui a contraint à aménager des écoles spécialement pour elles.

- Séparation familiale : Des enfants de 10 à 12 ans cherchent désespérément à contacter leur famille au Maroc.

2- Mesures de transfert

-Loi sur l'immigration : Elle établit un accueil obligatoire et solidaire entre les communautés autonomes.

-Quota de répartition : Il est fixé à 32,6 places pour 100 000 habitants.

-Procédure urgente : Les ONG exigent d'accélérer l'identification et la réorientation, en priorisant l'intérêt supérieur de l'enfant et le regroupement familial si possible.

Cette crise migratoire et humanitaire ne doit pas se transformer en une crise de la protection de l'enfance. Garantir la sécurité, le bien-être et les droits de chaque enfant doit être une responsabilité partagée par toute la société.

تسببت التدفّقات الكبيرة للمهاجرين إلى سبتة في تجاوز الطاقة الاستيعابية لمراكز الاستقبال بنسبة أكثر من 2,800%، مما ترك مئات القاصرين غير المرفوقين في الشوارع.

 1-  المخاطر على القاصرين

 - الشارع وغياب الحماية: ينام مئات الأطفال في العراء أو في المستوطنات العشوائية أو المقابر دون رعاية أساسية.

 -مخاطر أكبر على الفتيات: انعدام أمن شديد أمام سوء المعاملة والعنف، مما أدى إلى تخصيص مدارس خاصة بهن.

 - التشتت الأسري: يحاول أطفال تتراوح أعمارهم بين 10 و12 عامًا بشتى الطرق الاتصال بعائلاتهم في المغرب.

 2- إجراءات النقل

 -قانون الأجانب: ينص على الاستقبال الإجباري والتضامني بين المناطق ذاتية الحكم.

 - حصة التوزيع: حددت بـ 32.6 مقعدًا لكل 100,000 نسمة.

 -إجراءات عاجلة: تطالب المنظمات غير الحكومية بتسريع عمليات تحديد الهوية والتوجيه، مع إعطاء الأولوية لمصلحة الطفل العليا وإعادة شمل الأسرة إن أمكن.

لا يمكن أن تتحول هذه الأزمة الهجرية والإنسانية إلى أزمة عدم حماية للطفولة. إن ضمان أمن ورفاهية وحقوق كل طفل يجب أن يكون مسؤولية مشتركة للمجتمع بأكمله.

L'arrivo massiccio di migranti a Ceuta ha sovraccaricato i centri di accoglienza di oltre il 2.800%, lasciando centinaia di minori non accompagnati per strada.

1- Pericoli per i minori:

-Strada e mancanza di protezione: Centinaia di bambini dormono all'aperto, in insediamenti di fortuna o nei cimiteri senza assistenza di base.

-Maggior rischio per le bambine: Estrema insicurezza di fronte ad abusi e violenze, il che ha costretto ad allestire scuole dedicate esclusivamente a loro.

-Separazione familiare: Bambini tra i 10 e i 12 anni cercano disperatamente di contattare le proprie famiglie in Marocco.

2- Misure di trasferimento

- Legge sull'immigrazione: Stabilisce l'accoglienza obbligatoria e solidale tra le comunità autonome.

- Quota di ripartizione: Fissata a 32,6 posti ogni 100.000 abitanti.

- Procedura urgente: Le ONG chiedono di velocizzare l'identificazione e il trasferimento, dando priorità al superiore interesse del minore e al ricongiungimento familiare, se possibile.

Questa crisi migratoria e umanitaria non può trasformarsi in una crisi di mancata protezione dell'infanzia. Garantire la sicurezza, il benessere e i diritti di ogni bambino deve essere una responsabilità condivisa da tutta la società.

Masowy napływ migrantów do Ceuty doprowadził do przepełnienia ośrodków przyjęć o ponad 2800%, pozostawiając setki małoletnich bez opieki na ulicy.

1- Zagrożenia dla małoletnich

-Życie na ulicy i brak ochrony: Setki dzieci śpi pod gołym niebem, w koczowiskach lub na cmentarzach, pozbawione podstawowej opieki.

-Większe ryzyko dla dziewcząt: Skrajne poczucie braku bezpieczeństwa w obliczu nadużyć i przemocy, co wymusiło utworzenie szkół przeznaczonych specjalnie dla nich.

 -Rozłąka z rodziną: Dzieci w wieku od 10 do 12 lat desperacko próbują skontaktować się ze swoimi rodzinami w Maroku.

 2-Środki dotyczące relokacji

1-Ustawa o cudzoziemcach: Nakłada obowiązek solidarnego przyjmowania małoletnich przez wspólnoty autonomiczne.

2-Kwota podziału: Ustala się ją na poziomie 32,6 miejsca na 100 000 mieszkańców.

3-Tryb pilny: Organizacje pozarządowe żądają przyspieszenia identyfikacji i relokacji, stawiając na pierwszym miejscu dobro dziecka oraz, jeśli to możliwe, połączenie z rodziną.

Ten kryzys migracyjny i humanitarny nie może przekształcić się w kryzys braku ochrony dzieci. Zapewnienie bezpieczeństwa, dobrostanu i praw każdego dziecka musi być wspólną odpowiedzialnością całego społeczeństwa.

A migránsok tömeges érkezése Ceutába több mint 2800%-kal túlterhelte a befogadó központokat, így kísérő nélküli kiskorúak százai maradtak az utcán.

1-Veszélyek a kiskorúakra nézve

-Utcai élet és védelem hiánya: Gyermekek százai alszanak a szabad ég alatt, rögtönzött táborokban vagy temetőkben, alapvető ellátás nélkül.

 - Nagyobb kockázat a lányok számára: Rendkívüli bizonytalanság a visszaélésekkel és a erőszakkal szemben, ami miatt kifejezetten számukra kellett iskolákat kialakítani.

- Családok elszakadása: 10–12 éves gyermekek kétségbeesetten próbálják felvenni a kapcsolatot marokkói családjukkal.

 2-  Áthelyezési intézkedések

-Bevándorlási törvény: Kötelező és szolidáris befogadást ír elő az autonóm közösségek között.

- Elosztási kvóta: 100 000 lakosonként 32,6 helyben határozták meg.

-Sürgős eljárás: A civil szervezetek az azonosítás és az áthelyezés felgyorsítását követelik, a gyermek mindenek felett álló érdekét és lehetőség szerint a családegyesítést helyezve előtérbe.

Ez a migrációs és humanitárius válság nem alakulhat át a gyermekvédelem hiányának válságává. Minden gyermek biztonságának, jólétének és jogainak garantálása az egész társadalom közös felelőssége kell, hogy legyen.

Den massive ankomst af migranter til Ceuta har overbelastet modtagelighetscentrene med mere end 2.800 %, hvilket har efterladt hundreder af uledsagede mindregårige på gaden.

1- Farer for mindreårige

1-Gadeliv og mangel på beskyttelse: Hundreder af børn sover under åben himmel, i midlertidige lejre eller på kirkegårde uden grundlæggende pleje.

-Større risiko for piger: Ekstrem utryghed over for misbrug og vold, hvilket har gjort det nødvendigt at oprette skoler specielt til dem.

-Adskillelse fra familien: Børn i alderen 10 til 12 år forsøger desperat at kontakte deres familier i Marokko.

 2- Overførelsesforanstaltninger

-Udlændingeloven: Fastlægger en obligatorisk og solidarisk modtagelse på tværs af de autonome regioner.

- Fordelingskvote: Fastsat til 32,6 pladser pr. 100.000 indbyggere.

-Hasteprocedure: NGO'er kræver hurtigere identifikation og overførsel, hvor barnets tarv og om muligt familiesammenføring prioriteres højest.

Denne migrations- og humanitære krise må ikke blive til en krise for beskyttelsen af børn. At garantere hvert barns sikkerhed, trivsel og rettigheder skal være et fælles ansvar for hele samfundet."

Den massiva ankomsten av migranter till Ceuta har överbelastat mottagningscentrumen med mer än 2 800 %, vilket har lämnat hundratals ensamkommande barn på gatan.

 1- Faror för minderåriga

-Gatliv och avsaknad av skydd: Hundratals barn sover under bar himmel, i tillfälliga läger eller på kyrkogårdar utan grundläggande omsorg.

- Större risk för flickor: Extrem otrygghet inför övergrepp och våld, vilket har tvingat myndigheterna att inrätta skolor särskilt för dem.

- Familjesplittring: Barn i åldern 10 till 12 år försöker desperat kontakta sina familjer i Marocko.

 2- Förflyttningsåtgärder

- Utlänningslagen: Slår fast ett obligatoriskt och solidariskt mottagande mellan de autonoma regionerna.

-Fördelningskvot: Fastställd till 32,6 platser per 100 000 invånare.

-Brådskande handläggning: Ideella organisationer kräver snabbare identifiering och omplacering, med barnets bästa och om möjligt familjeåterförening som högsta prioritet.


Patricia López Muñoz
Estudiante de Estudios Ingleses
Técnico Superior de Animación Sociocultural
Técnico Especialista en Inmigración
Técnico Superior en Integración Social

Nominación a los Premios Ivoox 2026

​ ¡Necesito tu voto! 🌍🎙️ ​Mi podcast CONVIVIENDO ENTRE CULTURAS ha sido nominado y me haría una ilusión enorme contar con tu apoyo para se...