Hola que tal. Bienvenidos a Conviviendo entre Culturas, desde Canarias para el mundo.
Historias de lucha, resiliencia y esperanza de migrantes que buscan un futuro mejor, enfrentando desafíos culturales, legales y personales en nuevos horizontes.
Llegó a un país donde no conocía a nadie. Dormía en una habitación con cinco personas. Lavó platos, cargó cajas, barrió pisos de madrugada. Comía lo justo. Soñaba con volver, pero volver bien. Con regalos. Con éxito.
El tiempo pasó. La cuenta de ahorros nunca creció. Los amigos de allá dejaron de preguntar. Los de aquí, empezaron a murmurar: “¿Y éste? ¿No que le iba tan bien?”
Después de un tiempo en otro país, él volvió con una sola maleta. Ni una casa. Ni un coche. Ni papeles. Ni dinero. Volvió con las manos vacías, el rostro más curtido, y una certeza clavada en el pecho: “Fallé”.
Volver fue peor que irse. Porque volvió sin mostrar lo que todos esperaban. Nadie dijo nada en voz alta… pero lo dijeron todo con los ojos.
No trajo dinero: trajo silencios incómodos. Y una historia que nadie quería escuchar. Porque no era la historia de éxito que esperaban.
Y con esto concluyo el episodio de hoy, ¡nos vemos en el próximo!
Si tienes algún comentario o sugerencia para futuros episodios, puedes escribirme un comentario.
Hi, how are you? Welcome to this podcast, from the Canary Islands to the world.
Stories of struggle, resilience, and hope from migrants seeking a better future, facing cultural, legal, and personal challenges in a new world.
He arrived in a country where he knew no one. He slept in a room with five other people. He washed dishes, carried boxes, swept floors until dawn. He ate just enough. He dreamed of returning, but returning well. With gifts. With success.
Time passed. The savings account never grew. Friends from there stopped asking. Those from here began to whisper: "And this one? Wasn't he doing so well?"
After a while in another country, he returned with just one suitcase. No house. No car. No papers. No money. He returned empty-handed, his face more wrinkled, and a certainty stuck in his chest: "I failed."
Returning was worse than leaving. Because he returned without showing what everyone expected of him. No one said anything out loud... but they all said it with their eyes.
He didn't bring money with him: he brought with him an uncomfortable silence. And a story that no one wanted to hear. Because it wasn't the success story they had hoped for.
And with that, I end today's episode. I'll see you in the next one!
If you have any comments or suggestions for future episodes, please leave me a comment.
Hallo, wie geht es dir? Willkommen zu diesem Podcast, von den Kanarischen Inseln in die Welt.
Geschichten von Kampf, Widerstandskraft und Hoffnung von Migranten auf der Suche nach einer besseren Zukunft, die sich kulturellen, rechtlichen und persönlichen Herausforderungen in einer neuen Welt stellen müssen.
Er kam in einem Land an, in dem er niemanden kannte. Er schlief in einem Zimmer mit fünf anderen Menschen. Er spülte Geschirr, schleppte Kisten, fegte bis zum Morgengrauen den Boden. Er aß gerade genug. Er träumte von einer Rückkehr, aber einer guten Rückkehr. Mit Geschenken. Mit Erfolg.
Die Zeit verging. Das Sparkonto wuchs nicht. Freunde von dort fragten nicht mehr nach. Die von hier flüsterten: „Und der da? Ging es ihm nicht so gut?“
Nach einiger Zeit in einem anderen Land kehrte er mit nur einem Koffer zurück. Kein Haus. Kein Auto. Keine Papiere. Kein Geld. Er kehrte mit leeren Händen zurück, sein Gesicht war noch faltiger, und die Gewissheit in seiner Brust steckte: „Ich habe versagt.“
Die Rückkehr war schlimmer als die Abreise. Denn er kehrte zurück, ohne das zu zeigen, was alle von ihm erwarteten. Niemand sagte etwas laut … aber alle sagten es mit ihren Augen.
Er brachte kein Geld mit: Er brachte ein unangenehmes Schweigen mit. Und eine Geschichte, die niemand hören wollte. Denn es war nicht die Erfolgsgeschichte, die sie sich erhofft hatten.
Und damit beende ich die heutige Folge. Wir sehen uns in der nächsten!
Wenn ihr Anmerkungen oder Vorschläge für zukünftige Folgen habt, hinterlasst mir gerne einen Kommentar.
Salut, comment allez-vous ? Bienvenue dans ce podcast, des îles Canaries au monde entier.
Histoires de lutte, de résilience et d'espoir de migrants en quête d'un avenir meilleur, confrontés à des défis culturels, juridiques et personnels dans un monde nouveau.
Il est arrivé dans un pays où il ne connaissait personne. Il a dormi dans une chambre avec cinq autres personnes. Il a fait la vaisselle, porté des cartons, balayé les sols jusqu'à l'aube. Il mangeait juste assez. Il rêvait de rentrer, mais de rentrer bien. Avec des cadeaux. Avec du succès.
Le temps a passé. Son compte d'épargne n'a jamais grossi. Ses amis de là-bas ont cessé de poser des questions. Ceux d'ici ont commencé à murmurer : « Et celui-là ? Il ne s'en sortait pas si bien ?»
Après un certain temps dans un autre pays, il est revenu avec une seule valise. Sans maison. Sans voiture. Sans papiers. Sans argent. Il est revenu les mains vides, le visage encore plus ridé, et une certitude ancrée dans sa poitrine : " J'ai échoué."
Revenir était pire que partir. Parce qu'il est revenu sans avoir montré ce que tout le monde attendait de lui. Personne n'a rien dit à voix haute... mais ils l'ont tous dit avec leurs yeux.
Il n'avait pas emporté d'argent avec lui : il avait apporté avec lui un silence inconfortable. Et une histoire que personne ne voulait entendre. Parce que ce n’était pas la réussite qu’ils espéraient.
Et avec cela, je termine l'épisode d'aujourd'hui. Je te verrai au prochain !
Si vous avez des commentaires ou des suggestions pour les prochains épisodes, n'hésitez pas à me laisser un commentaire.
أهلاً، كيف حالك؟ أهلاً بكم في هذا البودكاست، من جزر الكناري إلى العالم.
قصص كفاح، صمود، وأمل من مهاجرين يسعون لمستقبل أفضل، يواجهون تحديات ثقافية وقانونية وشخصية في عالم جديد.
وصل إلى بلد لا يعرف فيه أحداً. نام في غرفة مع خمسة أشخاص آخرين. غسل الصحون، حمل الصناديق، كنس الأرضيات حتى الفجر. أكل ما يكفيه بالكاد. حلم بالعودة، لكنه عاد سالماً معافى. مع هدايا. بنجاح.
مرّ الوقت. لم ينمُ حساب التوفير. توقف الأصدقاء من هناك عن السؤال. بدأ من هنا يهمسون: "وهذا؟ ألم يكن حاله جيداً؟"
بعد فترة في بلد آخر، عاد بحقيبة واحدة فقط. لا منزل. لا سيارة. لا أوراق. لا مال. عاد خالي الوفاض، وجهه أكثر تجاعيداً، ويقين عالق في صدره: "لقد فشلت".
كانت العودة أسوأ من الرحيل. لأنه عاد دون أن يُظهر ما يتوقعه منه الجميع. لم ينطق أحدٌ بكلمةٍ بصوتٍ عالٍ... بل قالوها جميعًا بأعينهم.
لم يحمل معه مالًا: بل صمتًا مُزعجًا. وقصةً لم يُرِد أحدٌ سماعها، لأنها لم تكن قصة النجاح التي تمنيوها.
وبهذا، أنهي حلقة اليوم. أراكم في الحلقة القادمة!
إذا كانت لديكم أي تعليقات أو اقتراحات للحلقات القادمة، يُرجى ترك تعليق.
Hej, hur mår du? Välkommen till den här podcasten, från Kanarieöarna till världen.
Berättelser om kamp, motståndskraft och hopp från migranter som söker en bättre framtid, och som står inför kulturella, juridiska och personliga utmaningar i en ny värld.
Han anlände till ett land där han inte kände någon. Han sov i ett rum med fem andra personer. Han diskade, bar lådor, sopade golv till gryningen. Han åt precis tillräckligt. Han drömde om att återvända, men att återvända väl. Med presenter. Med framgång.
Tiden gick. Sparkontot växte aldrig. Vänner därifrån slutade fråga. De härifrån började viska: "Och den här? Gjorde han det inte så bra?"
Efter ett tag i ett annat land återvände han med bara en resväska. Inget hus. Ingen bil. Inga papper. Inga pengar. Han återvände tomhänt, med mer rynkigt ansikte och en säkerhet fast i bröstet: "Jag misslyckades."
Att återvända var värre än att lämna. För han återvände utan att visa vad alla förväntade sig av honom. Ingen sa något högt... men alla sa det med ögonen.
Han hade inga pengar med sig: han tog med sig en obekväm tystnad. Och en historia som ingen ville höra. För det var inte framgångssagan de hade hoppats på.
Och med det avslutar jag dagens avsnitt. Vi ses i nästa!
Om du har några kommentarer eller förslag för framtida avsnitt, lämna gärna en kommentar till mig.
Patricia López Muñoz
Técnico Superior en Animación Sociocultural
Técnico Especialista en Inmigración
Técnico Superior en Integración Social
No hay comentarios:
Publicar un comentario